Är det val nu igen?

För det brukar ju se ut precis såhär då.
Jag är helt för att det granskas. Helt övertygad om att äldrevården idag är mer fel än rätt. Men vad kommer hända? Fler lagar och regler, och sen är det bra med det? Som läkaren som sa att jag var behandlad för min bihåleinflammation, och därför var jag frisk. Utan att faktiskt undersöka mig eller kolla i journaler. Fantastiskt.

Så till nästa val så blir folk chockade, igen, över att de nya lagarna inte efterföljts. Heja Sverige och dess invånare.

Ni kan skriva hur många lagar ni vill. Problemet är inte lagarna. Problemet är att de som jobbar inom vården har kört fast. De ser inte människorna bakom sjukdomarna längre. De är härdade, utarbetade, ser inte trädet för all jävla skog. Och de som eventuellt kan göra nån skillnad, vikarierna, som fortfarande ser människorna bakom sjukdomen, de blir överkörda, kallas okunniga och naiva.

Så ge fan i allt vad militärtjänstgöring heter. Vad har vi för nytta av att lära oss slåss, när vi är sällsynt usla på att plåstra om? Skicka ut ungdomarna i vården. Låt där bli en oändlig variation folk i äldreomsorgen. Då kanske rösterna hörs? Då kanske nån lyssnar? Och placera för fan om folk efter ett par år. Det är fantastiskt hur nya väggar ger en ny verklighet, hur man ser sitt eget beteende på ett annat vis då man slipper sitta fast i samma sörja dag ut och dag in.

De dagar som flyter smärtfritt...

...kan man feträkna med att något kommer gå fetfel.

Dagen innehöll inga som helst problem förrän jag stod på en öde, mycket snöig och kall, tågstation i landskrona vid tvåtiden. Tåget brukar gå elva över, eller det gör iaf det alla andra timmar än just klockan två. Så, med 22 minuter till godo traskar jag in på ica, istället för att handla när jag väl var framme i malmö.
Efter 6 minuter hade jag fiskat ihop allt på listan och begav mig till kassan. Och där är en donna framför i kön som ska köpa broccoli, och snubban i kassan vet inte var den kostar. Så hon ringer hela butiken och håller på som fan. 26 minuter över två har jag fått betalat. Lönt att springa? Nej.
Men då jag går till väntsalen för att kolla när nästa tåg går så ser jag att där står fullt med folk på perrongen. Tåget var hela tio minuter försenat, och jag var nöjdast i stan.

Väl i malmö, framme vid bussarna står en blå buss. I rutan står det sju. Så jag hoppar på, sätter mig att åka baklänges och är helt nöjd med att där finns mycket plats för mig och min ryggsäck. Efter nån hållplats ser jag Panduro, och tänker för mig själv att det är förbannat märkligt att jag inte noterat det tidigare... Och shit vad man ser allt annorlunda då man åker baklänges liksom. Sen ser jag en byggnad jag känner igen, och all eventuell oro över att vara fel försvinner. Därefter känner jag igen mig fullständigt. Jag åker förbi en kinarestaurang där jag och Kung Keso käkat. Och det är så jävla fel det kan bli. Så jag plingar, plingar, plingar, konkar på mig väskan och ger mig ut i ett mycket grådassigt, snöigt och kallt malmö. Totalt jävla vilse. Blänger på bussen och ser att det står 32F uppe i lamprutan. Kollar ner på förarfönstret och där står inte F någonting, utan 7. Jävla lureri.

Nåja, jag går och går och går och får ont i fötterna, och svär, och förbannar att jag inte tog på mig underställ - som mamma sa åt mig att göra, sen snörvlar jag och funderar på att ringa Kung Keso för lite vägbeskrivning. Kommer på att han har föreläsning och tar upp mobilen för att skicka ett sms, varpå jag inser att jag inte kan skicka något, eftersom min väska blev borttrollad i lördags, telefonen är fetny och hans nummer inte existerar där. Har jag det i huvudet? Nej. Borde jag? Ja.

Och efter en massa promenad hittar jag till värnhem, tar sjuan, frågar chauffören om det verkligen är och allt det där. Kommer hem till Kung Keso och ungarna, bara för att inse att alla ägg är slut, och att jag lik förbannat måste gå ut och handla.

I'm so scared that I'll never get put back together...

Tja... Jag hade nog dragit ut det med en massa svammel om jag själv skulle förklarat hur det känns. Med att inte riktigt vara som man brukar/borde/är van vid och så. Men den här beskriver det svammellöst suveränt.

What!

Jag förbokade wow-uppdateringen på ginza. Ginza var så trevliga att de levererade paketet idag. Lillebror blev apglad att få sitt exemplar sådär innan releasen.
Och jag, jag blev helt förbannad över att min dvdläsare plötsligt fått för sig att den var enbart cdromläsare och därför inte alls tänkte installera något wrath of the lich king på min burk. Den ville inte ens visa shrek. Så det bråkades en stund, sen ringdes Kung Keso. Och efter en del tester så lades telefonen på med ett: "Nej, jag skiter i detta och går och lägger mig istället".

Men eftersom min dag startade på ett dåligt vis, så hann jag inte ens ta av mig strumporna innan jag bestämde mig för att fan ta kontrollen över situationen, eller dvdspelaren då...

Och efter en massa meck så lyckades jag till sist lokalisera rätt jävla drivrutin på hells hemsida. Och där stod det att drivrutinen var "urgent" för ett ÅR sedan!
Var finns alla mail om den saken? Varför har jag inte informerats om det? Och hurihelvete vore det om de kontaktade sina kunder och förklarade att dvdmojängerna skulle få för sig att vara cdmojänger om man inte uppdaterade? Hell!

Men det funkar juh nu iaf...

Tre favoriter...

Fuel - Bad Day


REM - Bad Day


Daniel Powter - Bad Day

Och jag...
Jag har haft en bra dag idag. Faktiskt.

Mode i parken.

Depeche Mode kommer till parken nästa sommar.
För att få se detta spektakel får man pröjsa nånstans mellan 395 - 650 danska små kronor. Jag är dåligt insatt i vad danska pengar är värda idag, men jag kan fan räkna ut att det är ett jävla klipp att istället pröjsa 695 svenska spänn, ta en bil/buss/tåg/cykel till arvikafestivalen, se dem där och ett helt annat gäng artister också.

Heja Arvika, det där rodde ni fan hem.