Nä!

Jag har inte låtit Kung Keso märka mig.
Däremot fick han märka lillebror.

Jag liksom måste...

Booka Shade - Charlotte.

Bruden i mig, obloggandet och sjukskrivning utan diagnos.

Om det finns någon, mer än min mamma, som regelbundet läser min blogg och liksom blir bekymrade då jag inte skrivit på länge... Eller... Jag har inte skrivit på länge, för er eventuella människor som läser detta och inte ens noterat det. Och det bekymrade min mamma.

Och där finns väl flera anledningar till det. En av dem är en intressant sjukskrivning. Det åktes ambulans mellan vårdcentral och akutmottagning, togs en förbannad massa prover, sen fler prover och några till. Jag hade bihåleinflammation, vilket förklarade nada av de symptom jag från början sökte läkare för. Och akutläkaren, som förövrigt var hur bra som helst, kunde inte sjukskriva mig, så jag fick dra tillbaks till vårdcentralen en vecka senare. Och den läkaren lär aldrig bli bra på något annat än att trampa på folk. Hon skickade mig hursomhelst till en psykolog, som förklarade mer än vad alla prover i världen lyckats med. "Det du beskriver, låter för mig, som att du är utbränd." Tack! Så vad gör man åt det då? Jo, man får en tid till en psykiatriker. Fast jag fick förståss två. En från en psykolog, som inte alls förstod vad jag gjorde hos henne, och en från läkaren på akuten, som var övertygad om att jag var sjuk, dock inte fysiskt.

Så, jag är sjukskriven, är tröttast i stan och lever i lalaland.

Sen har Kung Keso återvänt till sin håla alldeles i närheten av metropolen jag bor i, så en hel del tid har tillbringats där.

Och nu är jag alldeles allena med mina två monster. Idag har jag sovit, igår likadant och allt är förfärligt trist och tråkigt och tröttsamt sömnigt... Så bruden i mig beslöt sig för att byta frisyr igen. Håll i dig mamma! På något vis fick jag för mig att en ny frisyr skulle få mig att må bättre. Jag mår inte bättre. Dock ser jag bättre ut. Alltid något, förståss blev jag förvånad - trodde inte det var möjligt liksom.