De dagar som flyter smärtfritt...

...kan man feträkna med att något kommer gå fetfel.

Dagen innehöll inga som helst problem förrän jag stod på en öde, mycket snöig och kall, tågstation i landskrona vid tvåtiden. Tåget brukar gå elva över, eller det gör iaf det alla andra timmar än just klockan två. Så, med 22 minuter till godo traskar jag in på ica, istället för att handla när jag väl var framme i malmö.
Efter 6 minuter hade jag fiskat ihop allt på listan och begav mig till kassan. Och där är en donna framför i kön som ska köpa broccoli, och snubban i kassan vet inte var den kostar. Så hon ringer hela butiken och håller på som fan. 26 minuter över två har jag fått betalat. Lönt att springa? Nej.
Men då jag går till väntsalen för att kolla när nästa tåg går så ser jag att där står fullt med folk på perrongen. Tåget var hela tio minuter försenat, och jag var nöjdast i stan.

Väl i malmö, framme vid bussarna står en blå buss. I rutan står det sju. Så jag hoppar på, sätter mig att åka baklänges och är helt nöjd med att där finns mycket plats för mig och min ryggsäck. Efter nån hållplats ser jag Panduro, och tänker för mig själv att det är förbannat märkligt att jag inte noterat det tidigare... Och shit vad man ser allt annorlunda då man åker baklänges liksom. Sen ser jag en byggnad jag känner igen, och all eventuell oro över att vara fel försvinner. Därefter känner jag igen mig fullständigt. Jag åker förbi en kinarestaurang där jag och Kung Keso käkat. Och det är så jävla fel det kan bli. Så jag plingar, plingar, plingar, konkar på mig väskan och ger mig ut i ett mycket grådassigt, snöigt och kallt malmö. Totalt jävla vilse. Blänger på bussen och ser att det står 32F uppe i lamprutan. Kollar ner på förarfönstret och där står inte F någonting, utan 7. Jävla lureri.

Nåja, jag går och går och går och får ont i fötterna, och svär, och förbannar att jag inte tog på mig underställ - som mamma sa åt mig att göra, sen snörvlar jag och funderar på att ringa Kung Keso för lite vägbeskrivning. Kommer på att han har föreläsning och tar upp mobilen för att skicka ett sms, varpå jag inser att jag inte kan skicka något, eftersom min väska blev borttrollad i lördags, telefonen är fetny och hans nummer inte existerar där. Har jag det i huvudet? Nej. Borde jag? Ja.

Och efter en massa promenad hittar jag till värnhem, tar sjuan, frågar chauffören om det verkligen är och allt det där. Kommer hem till Kung Keso och ungarna, bara för att inse att alla ägg är slut, och att jag lik förbannat måste gå ut och handla.