You´re sick, I´m twisted. [15 juni -2007]

Härromdagen blev jag kär. Sådär vansinnigt förälskad som jag inte blivit på en evighet.
Naturligtvis var det i ett materiellt ting. Hade jag varit hane hade jag förmodligen varit teknikbög, men nu är jag hona och därför slösade jag detta halvårs alla vackra känslor på en tavla.

Ja. Jag gillar saw-filmerna. Men tavlan i sig är läcker, helt utan manuset. Problemet? (För sådana finns juh alltid i mitt liv!) Hur fan ska den passa in i min annars så "AfrikanskDjungel" inredning? Vilken likblek docka cyklar omkring i Kongo?

Nåja. Nog av mina inredningsdilemman.
Igår kontaktades jag av en filmtokig landskronabo. Denne tyckte vi skulle se film ihop.

Hans första fråga var: Vad gillar du för film?
Jag: Jag är kräsen som fan. Inget svenskt, sällan komedier, jag avskyr mainstream, det bör vara tankekrävande, gärna thrillers, skräck eller rysare. Själv då?
Han: Jag ser allt, utom skräck.
Jag: Jaha... Inte mycket gemensamt då juh. Har du sett saw?

Ja! Jag tänkte på tavlan, my love!

Han: Nej.
Jag: Aha... Jag funderar på att köpa en tavla från filmen, vill ha en uppfattning om vad folk som inte sett filmen tycker. Kan du kolla?
Han: Nej. Jag vill inte se filmerna. Jag gillar inte läskiga filmer, har svårt att sova sen.
Han: Oj... jaha, en tavla. Läste fel. Visst.

Skickar bild.

Han: Usch... Vad läskig. Den hade jag inte velat ha på väggen.
Jag: Tur folk har olika smak.
Han: Har du hemmabiosystem?
Jag: Jag är brud. Vafan tror du? Jag har däremot två tv apparater i en etta, det är tillräckligt hitec för att vara hona.
Han: Då får vi kolla film hos mig.

Eh! Vad ska vi se för filmer? Disney? Grabben anser en tavla läskig. Kan inte sova efter skräckfilmer, är allätare (Läs: Mainstream!) Varför skulle jag vilja se film med denne?

Jag: Jag tolkar det som att du har det. Am I right?
Han: Ja. Har projektor också. =)
Jag: Oh... happy day! Ska jag låtsas vara imponerad? Måste jag? Jag vill inte höra hur häftigt det är att höra explosioner från alla håll, eller hur tufft det är att se saker explodera genom väggen. Make things go Booom! Wow! För min del duger det suveränt med att man ser och hör. Min skalle kan bygga upp specialeffekterna på egen hand. Soffan däremot är vad som räknas. Man ska sitta bekvämt, sen duger allt.
Han: Ja det är klart. Så man kan ligga sked. ;)
Jag: Du snackar med fel brud. Den här dockan kräver betydligt mer än en romantisk rulle och vitt vin.
Han: Jag menade inte så.
Jag: Naturligtvis inte. Självklart. Men du... Jag vill inte höra din hopkokta version av vad du egentligen menade. Vanligt folk måhända tycka det är acceptabelt att bjuda hem brudar efter en minuts mailande på valfritt community. Vanliga brudar hade säkert redan legat sked med dig och varit tokimponerade av ditt hemmabiosystem och din projektor, helt utan det där vinet. Jag däremot tänder på tanke, humor och nån slags jävla självkontroll! Om du försökt vara rolig har det fullständigt gått mig förbi, jag anser dig dryg. Och vad menar du att vi skulle se för film i din projektor? Jag glor hellre på en vägg med en "Usch... vad läskig-tavla" än vad jag kollar whatever ihop med dig. Måhända att jag är uråldrig och inte alls jämställd i mitt tänkande nu, men den här Bruden anser att Hanar bör vara tuffare än mig. Det är för många svårt att leva upp till, men för dig är det omöjligt. Så var nu en snäll pojke och sluta tjata med mig.
Han: Du är helt skadad.
Jag: Hahaha... Och det är ändå inte jag som bjuder hem nån från nätet och vill ligga sked. Fundera på det!

Han är säkert trevlig. Snäll och alldeles oförberedd på Lady Kisens påhopp om hur han inte alls håller måttet. Säkert. Å andra sidan kanske han taggar ner en aning angående att bjuda hem brudar bara sådär. Han kanske skaffar sig lite uppfattning innan han bjuder ut sin soffa och skedönskandekropp. Kanske. Förmodligen inte. Han kallar mig med all säkerhet för galen. Fine. Go ahead. Jag trivs isf som galen. Jag är hellre som jag är än precis som alla andra. Jag kräver lite mer, men levererar också minst lika mycket tillbaks.

Talk to me amazing mind...

...cause I like it upside down.

Om man är jag och spenderar en hel dag alldeles energilös, med en massa vilja att göra saker, men utan ork. Och man liksom lyckas genomlida eländet fram till läggdags, så... är det ju nästan givet att man vaknar mitt i natten av hög feber och fantastiskt virriga tankar. Inte vakna så som man vill, mjukt och behagligt, halvt kisande, få sträcka lite på sig och liksom dra sig en stund. Nej. Här flög man upp som värsta gubben-i-lådan-dockan på speed. Från liggandes, sovandes till klarvaken, sittandes, skräckslagen och fullkomligt vilse på en millisekund. Yay!

Jag har ingen aning om vad jag drömde om innan jag agerade katapult åt mig själv, men varenda cell i min kropp meddelade mig att det nog var en smart idé att inte studera manuset till det där. Jag har inte varit så vettskrämd sedan jag var väldigt liten och trodde att där låg en mordlysten, elak indian med yxa under min säng.

Så. Nyvaken, febrig, omtumlad och med en nyfunnen fobi mot att sova blir jag sittande här med en massa luddiga tankar som inte riktigt går ihop. Ibland tror jag inte att min hjärna tillhör mig. Den kan liksom hitta på grejer som gör mig förvånad. Somliga stunder riktigt förbryllad. Nej. Jag tror inte att jag har flera personligheter och rösten jag hör är alltid min egen när jag pratar med mig själv. Och just nu är det nog en stor del feber och sömnbrist som tänker åt mig, blandat med en obestämd fasa över minnesluckedrömmen.

Och istället för att offra min värdighet genom att försöka beskriva virrvarret som försiggår i mitt kokande proppskåp så tänker jag bege mig ut på det spännande äventyret att hålla mig vaken till dess att det kommer en tomte och målar om min hall om ett par timmar.

Art to die for!

Landet Lagom har fått sin första självmordsbombare.

Och det verkar som att det var vad som krävdes för att jag skulle komma igång med att blogga igen. Så, tack Herr Terrorist. Och grattis på 29-årsdagen. Bra jobbat!

Nu kommer det förmodligen pekas fingrar åt alla möjliga vädersträck i en halv evighet. Vad man direkt kan vara säker på är att ingen kommer ta något som helst ansvar. För... det finns en anledning till att man inte kan hitta hjärntvättare bland gula sidorna, oavsett vilken tro de kan tänkas ha. De brukar hålla sig hemliga.

Vi kan väl vara ganska säkra på att folk kommer beklaga sig i media över hur otrygga de känner sig. Min spontana fråga är vilken kändis som hinner först med den bravaden.

Sen är jag rätt övertygad om att där kommer komma frågeställningar om vart Sverige är på väg. Vi är inte på väg, vi är redan framme. Tydligen. Dags att hoppa av taxin, liksom.

Tågtrafiken lär öka, inte den fysiska kanske, men folk kommer hoppa på tåg åt alla möjliga håll. Det kommer hållas demonstrationer, motreaktioner, folk kommer bilda grupperingar, pöblar, facebookgrupper och varenda jävla en kommer hävda att deras åsikt är den enda rätta. Alla dessa sanningar...

Och jag... Jag vill bara jubla. Snubben misslyckades. Den enda som dog var han. Just nu kan man läsa rubriker som: "Amatörmässigt". Det ger Jihad ungefär lika bra reklam som Black Cobra fick efter sin mazarinkupp.

Dessutom har jag gillat Vilks sedan första turen till Nimis och mycket bättre reklam än titeln på den här bloggen kan man nog inte få som konstnär.