Då jag vandrade ner till tvättstugan för att hämta hem min varma, nytvättade tvätt så stod där en herre i min ålder vid tvättidstavlan och filosoferade. Jag gick förbi, låste upp dörren till tvättstugan och gick in för att hämta min tvätt. Han följde efter. Stod i rummets enda dörröppning och fick mig att känna mig förbannat obekväm och svensk! Vaffan? Det är min tid. Och det där är enda vägen ut. Och där stod han och tittade på mig och mina nytumlade underkläder. Jag var obekväm.
Då undrar herrn om jag tvättat färdigt, fast på engelska.
Jag svarar ja.
Han undrar om han kan ta resterande del av tiden.
Jag svarar, Sure! och tror att han ska gå.
Det gör han inte. Han står kvar i den trånga dörröppningen.
Jag blir förvirrad. Tränger mig förbi honom samtidigt som han frågar om jag bor i huset.
Jag svarar ja och undrar om inte det är självklart, då detta är husets tvättstuga.
Jag tar mig fram till tvättidstavlan för att boka min nästa tid.
Då undrar han om jag är svensk.
Återigen svarar jag ja. Och eftersom kallprat aldrig varit min grej, så tror jag att det är det han håller på med och att det är därför jag inte förstår vad han är ute efter.
Han frågar hur länge man kan tvätta och jag förklarar att han har en timma på sig innan maskinerna stängs.
Jag tror att han ska springa till whatever våning han bor på för att hinna, men han står kvar.
Jag går mot hissen. Känner ett visst obehag. Väljer att ta trapporna då hissen tar förtvivlat mycket tid på sig.
Han är strax bakom mig. Jag slänger upp dörren och småspringer upp till tredje våningen. Han är hack i häl, men stannar på tredje våningen. Tack och lov! Jag fortsätter upp mot fjärde våningen. Och han ser efter mig och säger: Do you want coffee or comfort or something?
Och samtidigt som min skalle skriker WTF!?
Så får jag ur mig ett artigt, men ack så betonat: No! Thank you! och springer de sista stegen upp till min våning.
Verkligen? Coffee or comfort or something?
Vad är something i den meningen?
