...cause I like it upside down.
Om man är jag och spenderar en hel dag alldeles energilös, med en massa vilja att göra saker, men utan ork. Och man liksom lyckas genomlida eländet fram till läggdags, så... är det ju nästan givet att man vaknar mitt i natten av hög feber och fantastiskt virriga tankar. Inte vakna så som man vill, mjukt och behagligt, halvt kisande, få sträcka lite på sig och liksom dra sig en stund. Nej. Här flög man upp som värsta gubben-i-lådan-dockan på speed. Från liggandes, sovandes till klarvaken, sittandes, skräckslagen och fullkomligt vilse på en millisekund. Yay!
Jag har ingen aning om vad jag drömde om innan jag agerade katapult åt mig själv, men varenda cell i min kropp meddelade mig att det nog var en smart idé att inte studera manuset till det där. Jag har inte varit så vettskrämd sedan jag var väldigt liten och trodde att där låg en mordlysten, elak indian med yxa under min säng.
Så. Nyvaken, febrig, omtumlad och med en nyfunnen fobi mot att sova blir jag sittande här med en massa luddiga tankar som inte riktigt går ihop. Ibland tror jag inte att min hjärna tillhör mig. Den kan liksom hitta på grejer som gör mig förvånad. Somliga stunder riktigt förbryllad. Nej. Jag tror inte att jag har flera personligheter och rösten jag hör är alltid min egen när jag pratar med mig själv. Och just nu är det nog en stor del feber och sömnbrist som tänker åt mig, blandat med en obestämd fasa över minnesluckedrömmen.
Och istället för att offra min värdighet genom att försöka beskriva virrvarret som försiggår i mitt kokande proppskåp så tänker jag bege mig ut på det spännande äventyret att hålla mig vaken till dess att det kommer en tomte och målar om min hall om ett par timmar.
No comments:
Post a Comment