I år har min lillebror haft två inbrott, flyttat och är precis lagom deprimerad. Min mamma har opererats för cancer och är deprimerad. Min storebror ska skiljas. Pappa har, vad jag vet, inga större problem. Det var familjen det.
Min tekniska karma tycks smittad av mitt ex, i år har hårddisken krashat, sen air condiotionen, därefter digitalkameran och ipoden.
Förövrigt har jag betalt 1300 spänn för en flygbiljett som inte gick att lösa ut, och flygbolaget i fråga går inte att ringa från sverige, de vägrar dessutom att svara på mail. Jag har utsatts för bombhot, haft solallergi, träffat två diabetesläkare dummare än döden, ramlat i en trappa och trott att jag var förlamad, min läkare har slutat och ersatts och nu ska ersättaren också sluta, jag har bränt sönder min arm på en plåt, träffat nån från andra sidan ett hav som jag saknar nått grymt och idag fick jag mitt worldofwarcraft-account hackat.
Har jag nämnt att jag har en odiagnosticerad huvudvärk? Och en utmattningsdepression? Att jag är trött, less och kanske inte pallar hurmycketsomhelst?
Jag skulle ändå vilja påstå att jag kan hantera allt detta bättre än många andra skulle göra. Kalla mig högfärdig, men kom för fan inte och gnäll sen när du har en finne i arslet. Jag kan se nån slags humor i det, kan du?
1 comment:
lasa hela bloggen ar ganska bra
Post a Comment