Jag ger er 80 minuter.

Jag har ganska underlig filmsmak. Vissa genrer kan jag direkt avslöja att jag vägrar se, andra gånger förvånar jag mig själv över att uppskatta något som jag egentligen inte borde uppskatta. I 99% av fallen vägrar jag att se svensk film, om det inte råkar vara Beck eller Wallander. Och ScienceRymdtjafsOchLasersvärd vägrar jag alla gånger. Jag tillhör den unika skaran i vårt land som inte sett stjärnornas krig. Och jag är fett stolt över det. Jag väljer bort Eddie Murphy-komedier a la Dr Dolittle, men jag uppskattar Shrek. Jag gillade Adam Sandler i Click och Big Daddy, men då det var dags för Zohantjafset hade jag hellre tillbringat min tid med att hänga över toastolen och vomera. Egentligen finns det, i min mening, bara en komedi värd att se. Och för er som tippar på att jag kommer nämna Liftarens guide till galaxen nu kan jag meddela att jag inte pallade kolla färdigt på eländet. Nej, jag tänker dela ut priset till Livet från den ljusa sidan, helt utan att blanda in Pythongänget som har något som heter något liknande. Så... Vi kan väl i princip räkna bort komedier från min lista över vad jag kan tänka mig att gilla.

Krigsfilmer som Pearl Harbor och Rädda menige Ryan intresserar mig inte. Det är vapen, hälften dör, resten får medaljer/men alternativt bådeoch. Vissa tror sig vunnit, men alla har förlorat fett. Jag ser det ungefär lika meningsfullt som vilket verkligt krig som helst, alternativt är detta tyckande ett bestående men av att min far var militär innan han pensionerade sig. Trots det kan jag mycket väl köra igång Den långa färden, fyra timmar cowboyfight, ett par gånger om året. Och kanske är det en inneboende dröm om att få se farsan i västernboots och hatt, men jag finner ett visst nöje i att se sådana filmer, eller åtminstone just den.

Zombiefilmer går också fetbort. De påminner mig om den inre frustrationen jag känner då folk framför mig tar upp hela trottoaren och går sådär jävla långsamt att man liksom vill lägga sina händer på deras ryggar och putta dem framåt. Detsamma gäller vampyrfilmer, där finns ett fåtal sådana jag uppskattar och huvuddelen är skrivna av Tarantino. Sen finns där ju ett gäng som handlar om Dracula, som är mer dramalika än just bara SplatterUtanAnnanHandlingÄnVitlökSilverpålarHeligtvatten OchSolljus.

När det kommer till actionfilmer anser jag att väldigt få skiljer sig/sticker ut från andra. Det är snabba bilfärder a la Ronin eller flygplan som i Con Air. Fångar, poliser, kidnappningar, razzior, pickadoller, lite explossioner, hämnd och happy ending. Har jag inget bättre för mig kan jag se en sådan rulle, men i längden har jag ingen behållning av det.

Så... Vad återstår? Skräck/Rysare, thriller, dansfilmer, fantasy, mysterier, western, dokumentärer, musikaler, drama och truestorys. Det gör att jag plötsligt inte är så förbaskat svår. Det finns ju så oändligt mycket film i dessa kategorier att jag ändå inte kommer hinna se en bråkdel, även om jag råkar bli äldst i världen gånger 40.

Idag såg jag Dark Floors. Den gjorde att allt jag nämnt här ovanför ter sig HurBraSomHelst! Jag skulle vilja utnämna denna film som alla tiders absolut sämsta rulle - Alla Kategorier. Jag har sett oräkneligt många usla filmer, men alla har åtminstonde haft någon slags handling, och om inte har de kanske haft en mening med i manuset som har varit underhållande, eller kanske en sekundscen som varit minnesvärd. Tillochmed Zohan filmen, som jag hellre ville kräka än att se, gav mig mer. Eller åtminstonde illamående ju. Filmen var bara 80 minuter, jag pausade ett tjog gånger för att orka ta mig igenom den. Och det enda som gjorde att jag faktiskt satt kvar, var att en av snubbarna påminde mig om Slash (Gitarristen ni vet). Men den snubben var med i 20 sekunder, och dök inte upp igen. Så om ni skulle få för er att se eländet, tänker jag bjuda er på 80 minuter genom att lägga upp bilder på det enda som var sevärt.