He says, She says...

H: - har du kulmage
S: - Nej.
H: - du är söt men du har en boll eller nåt där
 S: - Det är ett knä.
H: - Ok tack hur är läget
S: -  Pff... Jo, jag och min kulmage har det fint. Min hjärna däremot är så vansinnigt apatisk efter ditt försök till kontakt att det är löjligt!
H: - Det måste vara för du inget begriper
S: - Idioti har aldrig varit min grej, så jag ska nog vara tacksam för det.
H: - eller så ser du det inte för du är mitt i det jämt.Din vardag
S:   -  Det verkar som att min vardag består av halvblinda jävla eländen som inte kan hantera alla knapparna på ett tangentbord, och detta trots att det råkar vara en väldigt röd lördag. Det är lustigt hur mycket det finns att vara tacksam för. Som det faktum att man slipper utsätta sina sinnen för dig, att man föddes med något slags intelligens, att man kan se att ett knä är ett knä och inte en kulmage och det faktum att man hanterar att skriva meningar och sätta en punkt efteråt. Jag har tagit sådant för givet fram tills du...

Och sen blev jag blockerad. =)