Heh...

Det regnade i Malmö då jag vid 18-tiden steg av tåget. Naturligtvis var tåget försenat, precis som vanligt. Inga nyheter där inte. Känslan som mötte mig då jag entrade öresundstågsdörrarna var, också de som vanligt, depression. Ångest. Jag fattar inte hur man kan leva i den staden. Den är grå, även om det inte regnar, och känslorna som sprids med luften är en blandning av depression och desperation.

Det bokade mötet var ingen direkt hit. Säkerligen skulle andra finna mötesdeltagaren underhållande, men jag var inte road. Alls. Men så är jag juh också en oerhört svårroad, krävande Donna...

Efter en pick-up runda, ett husvagnsbesök, en kopp pulverkaffe och en föreläsning om att man inte ska analysera allt utan bara acceptera (Ja, snubben föreläste för fel jävla människa)så fann jag en glädje i att stå på malmöcentral och vänta på tåg i nästan två timmar.

Inte bara överlevde jag resan, jag fick också ytterligare en anekdot om en totalt misslyckad dejt att berätta om...