Det är för jävla tyst här.

Det är skönt att vara hemma. Att duscha varmt och länge, dricka riktigt kaffe, stoppa papper i toaletten och spola. Det är fint att vattnet i kranen inte smakar klor, att spisen slipper tändas med tändare och att varmvatten bara är där, när och om och då, man behöver det. Det är bra att folk snackar språk man förstår, att väggarna är isolerade, att kläderna i garderoben är ofuktiga och att sängen är varm.

Det är skönt att vara hemma. Att få baka donuts med lillebror och klappa katterna. Få berätta för mamma om resan.

Det är skönt att vara hemma... Men det känns för jävla tomt och tyst här. Sverige är plötsligt färglöst. Och det känns lite läskigt att jag faktiskt kan höra mina tankar. Inget oväsen alls, bara tystnad. Och en massa saknad.