Sunday, April 13, 2008

Welcome to my life.

Jag är en känslomänniska. Absolut så.
Vad jag än känner så påverkar det mig. Och speciellt påverkar det mitt val vad gällande musik. Oavsett vem som entrar min balsal, så kan de höra vilket humör jag är på. Och tonerna av metallica´s "Die, Die My Darling" har faktiskt fått folk att vända i dörren.

Givetvis spelar humör in när jag letar musik. Så det var inte direkt otippat att jag, för en stund sedan, fann Simple Plan´s album "Still not getting any". Det som däremot var otippat var att vissa låtar på skivan skulle matcha mitt humör som om de skrivits för hur jag känner just nu.


"Do you ever feel like breaking down?
- Check!

Do you ever feel out of place?
- Where am i?

Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna run away?
- That way!

Do you lock yourself in your room?
- Balsal var det, ja.

With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
- Eh... Nej, alla andra saknar hjärna.

Are you sick of feeling so left out?
- Leave me alone and I´ll be just fine.

Are you desperate to find something more?
- Mer, som i meningsfullt? Ja!

Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
- Japp!

Are you sick of everyone around?
- Hahahaha, nån förstår!

With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding"


De senaste dagarna har varit galna. All ledig tid har jag tillbringat med att sova, för att få en chans att palla med jobbet. Jag har arbetat en aning för mycket på sistone och det blir inte alls lättare av att 7 av 11 boende får maginfluensa, eller då andra människor inte sköter sina jobb. Slutligen blir det inte det minsta bra, då man som ett brev på posten, själv finner sig bedjandes till den vita svanen. Jag är trött, less, förbanad på världen och dess inneboende, har feber, kräker och är sådär jävla ynklig liksom.

Fuck it.

Jag ska lyssna på Hot dog med Limp Bizkit istället.

1 comment:

morpheo said...

jag fattar inte... hur fan kan folk vända till die die die my darling? Den är ju asbra, trots att den är en cover (: