Jag är en sittandes installation av tankar, känslor och lite tid att göra av med. Och som vanligt gör jag det här. Men för en gångs skull önskar jag det annorlunda. Drömscenariot hade varit en tidlös konversation, någonstans mjukt och nästintill ljudlöst tillsammans med någon som fått för sig att jag är en mellanradernaskrivare.
Att skriva mellan rader är nog väldigt mycket min grej egentligen och jag hade med all säkerhet sysslat med det om jag trott att folk skulle förstå. Men i nuläget verkar inte ens det jag skriver på raderna förstås av min omgivning, så allt annat får vänta. Liksom drömscenariot.
Så, här är alltså jag och inga osynliga ord på ickeexisterande rader. Som sällskap har jag lite tankar, soft musik och tröttheten efter en intensiv dag. Det, blandat med känslor jag inte kan precisera eller riktigt förstå gör att det blir seriös flumvarning på det här inlägget.
Det har varit för lite lek och andrum de senaste månaderna. Det har samlats på tok för många vuxenpoäng för att jag ska kunna må bra. Jag har känt mig grå och tråkig. Jag har inte ens lyckats smälta in i den berömda mängden eftersom jag inte haft tid att beblanda mig med någon mängd. Bara arbete och måsten. Och det, i kombination med mig, slutar alltid med katastrof.
Jag vet inte riktigt vad som hände idag, men av någon anledning var det som om jag injicerat energi. Allt såg plötsligt ljust ut. Kanske var det solen, kanske var det ett av mina berömda: SkärpDigBruden ryck eller det faktum att jag gick förbi en spegel och gillade tavlan. Oavsett vad det var så var det en skön känsla av att jag klarar mer än vad jag tror. Vilket i sig är komiskt, eftersom jag redan innan var den som tror mest om mig. Och trots att solen gick ner för några timmar sedan nu så är känslan fortfarande kvar. Just nu blandas den dock av någonslags utanförskap, vilket är en oväntad känsla hos mig. Jag brukar välja att vara utanför. Jag uppskattar inte gemenskap på det vis andra tycks göra. Många av mina bästa stunder har jag tillbringat själv. Så att känna någon småsmärtande känsla av att vara utanför är inget som tillhör topp 100 i känsloregistret.
Sen dyker demonen från Grim Fandango upp i huvudet hela tiden. Och jag kan verkligen inte förklara vad det beror på. Tror jag får spela det där spelet snart igen och försöka ta reda på det.
5 comments:
Jag tycker fortfarande, som jag sagt förr, att du jobbar för mycket och kular för lite för att det ska vara hälsosamt, det är lite bekymrande även om du inte tycker att jag ska syssla med sånt.. en hel kis är en bra kis (:
dessutom blev jag sjukt nyfiken på vad Grim Fandango är (:
Morpheo: Du har varit nyfiken på det två gånger tidigare och svaret tycks inte roligare än att du glömmer det. =0)
Det måste vara en kombination av att det är ett spel och att jag är notoriskt dum i huvudet (:
Morpheo: Jag tror du skulle gilla det. Faktiskt. Vi kanske kan spela det ihop nångång. =0)
Post a Comment