Och det där var lite oväntat...

Föreställ er att ni kommer hem till en, för er, helt ny vårdtagare. En man i 70+ åldern. Bosatt i en nybyggd två miljoners lägenhet. Ni ringer på dörren, tar fram nyckeln och entrar lägenheten. Fast ni kunde lika gärna gått in i ikeakatalogen, speciellt bland sidorna stilrent och modernt. Det är rätt ovanligt att komma hem till någon, då man arbetar i äldrevården, och finna allt (verkligen allt) så hippt.

Nåja. Ni blir ombedda att bre en smörgås med brieost och att fixa en kopp kaffe, svart. Då ni ordnat det ber vårdtagaren er bädda sängen. Och ni vet redan att det är allt som ska göras på det här stället. Men naturligtvis frågar ni ändå om det är något annat ni kan hjälpa till med. Ni får en lite förvånad blick tillbaks, för det är visst inte självklart att ställa den frågan, och sedan ber herrn er att se om kontakten till videon sitter i. För tydligen har den inte fungerat sedan någon från hemvården varit där och städet. Kanske har den dragits ur uttaget?

Ni tittar på herrn, som nu sitter bekvämt i en fåtölj i vardagsrummet med kaffekoppen i handen. Ler, och säger: "Givetvis"
Ni slingrar er in bakom plasmatv:n (trodde ni nått annat?) och trycker till alla sladdar ni hittar. Ber honom kolla om den fungerar nu, men det tycks den inte göra. Så, ni rundar tv:n och ser en dvd-spelare, under den finns videon och ovanpå ligger ett gammalt fodral till videofilmen "Sällskapsresan". Ha! tänker ni (eller iaf jag) jag visste väl att jag inte befann mig i ikeakatalogen. Ni tittar på videobandspelaren, konstaterar snabbt att den är igång, trycker på ejekt och får ut ett videoband. Sådärja! Ni trycker in bandet igen, reser er (eftersom ni satt på huk för att kolla videon) och tittar mot mannen i fåtöljen. Han ser dock inte det minsta nöjd ut, snarare förbannat obekväm. Ni förstår ingenting förrän det hörs "Åh... åh... oh... åh!" från tv:n. Det var visst inte alls videon som krånglade, bara fjärrkontrollen. Och trots att det bara tar er nån sekund att hitta stoppknappen på spelaren så är de sekunderna förevigt lagrade i ert minne som jävligt lång tid. Ni kan inte låta bli att le och slänga ur er ett "Oj då! Det var visst fjärrkontrollen det var fel på."

Det var inte vad ni väntade er då ni klev ur sängen i morse och förmodligen var det inte vad han tänkte sig för några år sedan. Han har köpt sig ett suveränt hem, får hjälp med allt han kan tänkas behöva men är fortfarande ensam...