Utbrott!

Jag tänker dra hela historien. Varenda liten detalj. Det kommer vara rörigt och precis så småaktigt och korkat som hela situationen var. Sorry, men jag måste få ur detta ur systemet. =0)

Jag befinner mig på arbetet. Och har precis kommit ut från föregående inläggs huvudrollsinnehavare. Telefonen ringer. Och som vanligt hinner jag inte gräva fram eländet i väskan innan det slutat ringa. Strax därpå piper batmobilen igen. Någon har lämnat ett meddelande. 1 ringer och meddelar att 2 letar efter nyckel nummer 5011 och om det är så att jag råkat ta med den ska jag ringa till 2 och meddela detta. Jag har inte nyckel nr 5011. Men jag blir precis lagom irriterad, då jag liksom vet att de ringde till mig för att jag inte tillhör gruppen. I deras ögon är jag syndabock och sånt ställer jag inte upp på. Så jag ringer 2 och meddelar att jag inte har nyckeln och att de minsann får lösa sina nyckelproblem själva.

En stund senare sammanstrålar jag med 3 och frågar om de ringt även henne angående nyckeln. Givetvis har de inte gjort det. Hon är juh en av dem. Däremot är det hon som har nyckeln, eftersom det är hon som ska till vårdtagaren vars dörr nyckeln passar till. Jag slår händerna för pannan och undrar vad fan 1 och 2 håller på med. Vad ska de med nyckeln till? Varför lägger de tid och energi på att leta efter nycklar de inte behöver. Nåja.
3 frågar mig en stund senare om jag kan tänka mig att gå till vårdtagaren som har lägenheten som nyckel 5011 passar till. Det är bara ett snabbt besök, och jag har tid att hjälpa henne med det, så javisst.

Frid och fröjd. Tills jag kommer in på kontoret, går fram till nyckelskåpet för att hänga in alla använda nycklar. Bakom mig står 1 och glor. Och hökögonen kan visst se att jag hänger in nyckel 5011.

- "Varför sa du till 2 att du inte hade nyckeln?!"
- "För att jag inte hade den!"
- "Jag såg ju att du hängde in den nu!"
- "Bra syn du har! Men jag hade den inte tidigare."
- "Var fick du den ifrån då?"
- "Från 3. Vad fan håller du på med? Vad angår det dig?"
- "2 skulle till den vårdtagaren!"
- "Nej, det skulle 3, men nu fick jag ta det, och oavsett så skulle inte du dit, så lägg ner!"

Det är en överjävlig dag. Många vårdtagare, rörig personal och jag anser att det här jävla jiddret om en nyckel är fruktansvärt onödigt. Hon fortsätter att jiddra i fem minuter och säger något om att hon inte ens fått nån lunch. Jag glor på henne medan jag trycker i mig sista delen av min macka, reser mig upp och går mot dörren. Vänder mig om och spänner ögonen i henne.
-"Du var här innan jag kom in. Och du har jiddrat hela min lunch, så du har valt bort käket bruden!"

Man kan juh tro att det är bra där. Och det var bra. Med 1. Men strax innan det är dags att gå hem, sådär fem i fyra, kommer 2 in. Jag sitter och överlämnar rapport till kvällspersonalen då 2 avbryter.
- "Du hade ju nyckel nummer 5011!"

Enough! Vad är det för fel på folk? Hur fan orkar de?
Jag får överväldigande aggressioner i hela mig. Slår händerna mot bordet, skjuter stolen bakåt och är plötsligt stående. Vänder mig mot 2 och ser nog inte så snäll ut.
- "Hur i helvete orkar du leva med dig själv? Jag hade inte nyckeln, du skulle aldrig ha nyckeln och om det nämns ett jävla ord till om detta så kommer det skrivas avvikelser även om detta. För visst verkar det befängt att två människor, utan orsak, är helt besatta av en nyckel de inte ska använda!"
Jag hämtar andan lite här, läser av reaktionerna.
- "Är det någon som har något mer att säga om saken eller?"
Det var det inte. Och sen gick jag hem.