Can I hear me?
Am I gettin' through to me?
Hello
Is it late here?
There's a laughter in my head
Am I sure I´m here alone?
Cause I'm
Tryin' to explain
Somethin's wrong
I just don't sound the same.
Hello
Do I miss me?
I hear me say I do
But not the way I'm missin' my mind.
What's new?
How's the weather?
Is it stormy where I am?
Cause I sound so close but it feels like I´m so far
Oh would it mean anything
If I knew
What I'm left imagining
In my mind
Where´s my mind?
Jag känner inte igen mig. Jag vetifan vad som sker i min skalle för tillfället. Eller i magen. Eller på alla andra ställen som kan tänkas rymma känslor och tankar. Det är bergochdalbana deluxe. Att det åks runt i tankarna är inget nytt i den här installationen, men att känslorna störtar runt på, vad som tycks vara, en ändlös karusell känns. Ja, just det. Det känns. Överallt liksom. Obehagligt.
Och känslor är förvisso bara fantomsmärtor av tankar, så det borde vara rätt simpelt att göra sig av med dem - om man hade en aning om vilka tankar det var som startade störtloppet, that is.
No comments:
Post a Comment