Tystnad.

Jag har inte bloggat på en månad...
För jag har haft besök av en eh... vän, och faktiskt mått förbannat bra.
Och nu bloggar jag igen, för vännen har åkt och nu mår jag inte lika bra.
För en gångs skull suger ensamheten. Riktigt. Och inte för att jag saknar folk, utan för att jag saknar en människa, en speciell, en som just nu är på väg hem till england.

Och visst fan är det korkat. Det var juh liksom ganska givet att han skulle åka hem redan då han kom hit. Vad som inte var så givet var att jag skulle känna såhär, att jag skulle vara så förbannat mänsklig att jag blandar in känslor i något som aldrig kommer hända. Så förbannat dumt.