Coffee or comfort or something...

Då jag vandrade ner till tvättstugan för att hämta hem min varma, nytvättade tvätt så stod där en herre i min ålder vid tvättidstavlan och filosoferade. Jag gick förbi, låste upp dörren till tvättstugan och gick in för att hämta min tvätt. Han följde efter. Stod i rummets enda dörröppning och fick mig att känna mig förbannat obekväm och svensk! Vaffan? Det är min tid. Och det där är enda vägen ut. Och där stod han och tittade på mig och mina nytumlade underkläder. Jag var obekväm.

Då undrar herrn om jag tvättat färdigt, fast på engelska.
Jag svarar ja.
Han undrar om han kan ta resterande del av tiden.
Jag svarar, Sure! och tror att han ska gå.
Det gör han inte. Han står kvar i den trånga dörröppningen.
Jag blir förvirrad. Tränger mig förbi honom samtidigt som han frågar om jag bor i huset.
Jag svarar ja och undrar om inte det är självklart, då detta är husets tvättstuga.
Jag tar mig fram till tvättidstavlan för att boka min nästa tid.
Då undrar han om jag är svensk.
Återigen svarar jag ja. Och eftersom kallprat aldrig varit min grej, så tror jag att det är det han håller på med och att det är därför jag inte förstår vad han är ute efter.
Han frågar hur länge man kan tvätta och jag förklarar att han har en timma på sig innan maskinerna stängs.
Jag tror att han ska springa till whatever våning han bor på för att hinna, men han står kvar.

Jag går mot hissen. Känner ett visst obehag. Väljer att ta trapporna då hissen tar förtvivlat mycket tid på sig.
Han är strax bakom mig. Jag slänger upp dörren och småspringer upp till tredje våningen. Han är hack i häl, men stannar på tredje våningen. Tack och lov! Jag fortsätter upp mot fjärde våningen. Och han ser efter mig och säger: Do you want coffee or comfort or something?

Och samtidigt som min skalle skriker WTF!?
Så får jag ur mig ett artigt, men ack så betonat: No! Thank you! och springer de sista stegen upp till min våning.

Verkligen? Coffee or comfort or something?
Vad är something i den meningen?

Forgive, sounds good. Forget, I’m not sure I could...

They say time heals everything... Men då har de kanske inte träffat mannen som försökte  

svartmåla hela ens barndom. 

Jag är inte intresserad av melodifestivalen. Alls. Jag blev dock mäkta irriterad då jag fick nys om att Sveriges befolkning valt att ge Behrang Miri en andra chans. Hur tänkte ni där?

Jag gillar olika. Jag tycker dock inte om när någon ger sig på min heliga skrift och försöker omvända den till något negativt! Tintin har existerat längre än Herr Beharang och har med all säkerhet förgyllt fler dagar, för betydligt fler människor än vad många av oss kommer lyckas med. Jag må vara oförskämt usel på att förlåta, men i det här fallet tycker jag nog att fler borde minnas en stund extra.

AVGÅ!

Inspiration

Music: Dixie Chicks - Not Ready To Make Nice.

Movies: Empire Records.

People: Not Worth Mentioning Twice.

Worth Saving: Tintin.

Great minds think alike. =)

Stolt Tintin-expert!

Det händer, om än sällan, att jag googlar mig själv. Tidigare har det bara hänt att jag googlat mitt riktiga namn, för att liksom försäkra mig om att den bokstavskombinationen inte finns med på valfri dödslista. Idag googlade jag istället "LadyKisen" och kom snart fram till Rättviseförmedlingens sida om Tintin-experter.
Och där bland Kulturjournalister, Professorer och Recensenter står jag utnämnd till Tintin-expert den 24/10 - 2011. Fullkomlig lycka och förvirring! Nog för att jag är ett hängivet fan av Tintin och gärna använder honom och hans kamrater som motiv i mina tavlor, det händer också att han nämns i samtal och diskussioner, men... Hur vet de det?

Det tog inte speciellt många evigheter att lista ut vem det var som nominerat mig till detta. Nu sitter jag här och är lite kluven. Du vet att jag aldrig skulle ha nominerat mig själv till något sådant. Samtidigt är jag stolt. Och såhär 13 månader efter utnämnandet så är det riktigt skoj. Men skulle någon från media ringt mig då det begav sig, så ska du ha jäkligt klart för dig att jag skulle ha kampat utanför ditt hem med en bergssprängare med protester angående att bli ofrivilligt prostituerad. Nu hände inte det: Så... Tack Kung Keso.

My Way!

Det ligger inte direkt i min natur att ta det lugnt då folk retar upp mig. För ovanlighetens skull så är det precis vad jag gjort den här gången. Jag har följt precis alla regler i boken för hur man bör bete sig, enligt alla skrivna och oskrivna regler. Och allt jag kom fram till var att det hade gått betydligt fortare att nå ett resultat om jag gjort det på mitt sätt från början. Efter drygt fem veckors vridande och vändande är vi nu där vi borde varit från början - på min hemmaplan. Nu är det kaos som gäller, det är en uppretad Lady som slösat en massa tid med onödigt jidder. Välkommen till min värld. Nu spelar vi äntligen efter mina regler.


Det enda som egentligen stör mig just nu, då jag sitter och lyssnar på Limp Bizkits - My way, är att du inte har någon bil och att det därför kan vara direkt ansvarslöst av mig att skicka ut dig på en motorväg.
Men det hindrar mig inte från att se fram emot imorgon!

God morgon Sverige.

Det var alltså dags att vakna nu?
"Bättre sent än aldrig" och andra klyschor som liksom bortförklarar och ursäktar folks sena reaktionsförmåga.

I mitten av 2008 sändes första delen av Hannes Råstams dokumentär om Thomas Quick, vilket fick folk att börja snacka om fallet. Men det var först då del två av dokumentären visades, i slutet av 2008, som det slog till ordentligt. Det blev debatter och skriverier, folk som på ett eller annat vis var inblandade turades om att uttrycka sin sin mening i de flesta av våra stora tidningar. Därefter började arbetet med resningsansökan i de olika domarna mot Quick. Och idag, nästan fyra år senare, är tre av morddomarna nedlagda.

Jag uttryckte min mening om det hela i början av 2009 - TomteSverige och Justitiekansler Troll.
Vad har då hänt sedan dess? Hannes Råstam har avlidit och hans sista energi gick åt till att skriva färdigt sin bok "Fallet Thomas Quick - Att skapa en seriemördare", som nyligen släpptes. Det har som sagt ansökts om resning, vilket resulterat i nedlagda domar. Leif GW Persson har blivit förbannad på Göran Lambertz framför ögonen på hela svenska folket. I övrigt har det inte hänt ett jävla skit.

Efter fyra år står vi fortfarande och stampar i träsket jag porträtterade i mitt förra inlägg om Quick. Och även denna gång är det Hannes Råstam, som genom sitt fantastiska arbete, har dragit upp debatten till ytan. Lambertz är inte längre Justitiekansler utan titulerar sig numera som Justitieråd. Men han är fortfarande jävig, tar upp flera stolar, uttalar sig om saker han inte har varken kunskap eller rätt till att uttala sig om. Tydligen så skriver han om regler som allmänheten har fått lära sig att leva efter: För numera är man tydligen skyldig även om det inte kan bevisas! Och nej, min uppfattning om vår förre JK har inte heller ändrats.

Men nu har vi inte fler chanser. Hannes Råstam kommer inte kunna dra upp den här debatten till ytan fler gånger. Och ska vi vänta i fyra år till så har Lambertz förmodligen hunnit gå i pension och då är det lite sent att smälla honom på fingrarna med pekpinnen. Så... Ska vi försöka att göra Leif GW Perssons uttalande till en självuppfyllande profetia och vägra låta detta fortgå? "Vill han va sin egen dödgrävare ska inte jag hindra honom"!

Lost puppy!

Jag verkar vara en magnet för märkliga och lite udda människor. Men seriöst?

"Hej! allt bra med dig :)?
du ser ju trevlig ut :) har du lust och prata en stund kanske ?
jag är en hund, lr målet är och kunna få bli hund på heltid, livet ut. är född i fel kropp, alltid kännt mig och trivts bättre som hund och husdjur.
men har ingen ägeare just nu."

Världen idag.

Jaha...
Nu kan det bevisas att sport är farligare än en ensam galning med automatvapen på Utøya.
Och att Malmö har stulit Landskronas dåliga rykte.
Annars inget nytt.

"Ni kan tro att 261 är kärlek - det är denna platsen jag tillhör!"

Om några timmar avslutas årets karneval här i Landskrona. Tre dagar av musik, puls, liv, dans, kärlek och magi. Och langos förstås! Det har varit fantastiskt skoj och trots höga förväntningar, från min sida, så levererades mer än vad jag hade hoppats på. Och mina två favoriter i år är:

Patrik Isaksson - För att han är underbar.

Daniel Adams-Ray - För häftigaste och personligaste framträdandet.

Mina ögon blöder.

Det spelar ingen roll hur rättstavat någon skriver om de inte kan sätta punkt, använda komman eller ställer frågor utan frågetecken. Jag orkar inte läsa eländet. Och jag må vara helt körd i huvudet, men jag orkar faktiskt inte läsa sånt här heller.


"hmm jaha det oxså ja du är inte den första som klagar på min stavning jag vet jag kan inte stava perfekt jag har dylexsi och använder rätt stavning så gott som det går på datorn.. så förlåt för jag stava dåligt "

He says, She says... I guess there´ll be some this year.

H: - Hej på dig
Haft en skön Ny År då?
Hur länge har du varit singel då?
Själv ca två år *L*
Mmmmmmmmmmmm så jävla läcker bild på dig Mmmmmmmmmmmm
lovar att ja är oxå läcker *L*

(Snubben är nånstans mellan 46 och 55, har ingen bild och använder ett språk som tillhör en omogen 12-åring.)


30 minuter senare.

H: -  Ops inget svar

S: - Min uppfattning om folk utan bild är att de har svårt att stå för vem de är. Att du påstår dig vara snygg är oerhört ointressant i min värld och har du lyckats bli åtminstone 45 år gammal och inte kommit på att det borde vara insidan som räknas, så är du nog ingenting för mig.

H: - OK va ska man säga eller tycka om dig..Bortskämd skit unge
som inte är torr bakom öronen 

S: -  Du får tycka precis vad du vill, gärna en bit bort från alla mina sinnen. =)

H: - vist så långt bort det bara går piss off 

2 dagar senare.


H: - ´Hej igen
allt bra me dig då?

He says, She says...

H: - har du kulmage
S: - Nej.
H: - du är söt men du har en boll eller nåt där
 S: - Det är ett knä.
H: - Ok tack hur är läget
S: -  Pff... Jo, jag och min kulmage har det fint. Min hjärna däremot är så vansinnigt apatisk efter ditt försök till kontakt att det är löjligt!
H: - Det måste vara för du inget begriper
S: - Idioti har aldrig varit min grej, så jag ska nog vara tacksam för det.
H: - eller så ser du det inte för du är mitt i det jämt.Din vardag
S:   -  Det verkar som att min vardag består av halvblinda jävla eländen som inte kan hantera alla knapparna på ett tangentbord, och detta trots att det råkar vara en väldigt röd lördag. Det är lustigt hur mycket det finns att vara tacksam för. Som det faktum att man slipper utsätta sina sinnen för dig, att man föddes med något slags intelligens, att man kan se att ett knä är ett knä och inte en kulmage och det faktum att man hanterar att skriva meningar och sätta en punkt efteråt. Jag har tagit sådant för givet fram tills du...

Och sen blev jag blockerad. =)

You´re sick, I´m twisted. [15 juni -2007]

Härromdagen blev jag kär. Sådär vansinnigt förälskad som jag inte blivit på en evighet.
Naturligtvis var det i ett materiellt ting. Hade jag varit hane hade jag förmodligen varit teknikbög, men nu är jag hona och därför slösade jag detta halvårs alla vackra känslor på en tavla.

Ja. Jag gillar saw-filmerna. Men tavlan i sig är läcker, helt utan manuset. Problemet? (För sådana finns juh alltid i mitt liv!) Hur fan ska den passa in i min annars så "AfrikanskDjungel" inredning? Vilken likblek docka cyklar omkring i Kongo?

Nåja. Nog av mina inredningsdilemman.
Igår kontaktades jag av en filmtokig landskronabo. Denne tyckte vi skulle se film ihop.

Hans första fråga var: Vad gillar du för film?
Jag: Jag är kräsen som fan. Inget svenskt, sällan komedier, jag avskyr mainstream, det bör vara tankekrävande, gärna thrillers, skräck eller rysare. Själv då?
Han: Jag ser allt, utom skräck.
Jag: Jaha... Inte mycket gemensamt då juh. Har du sett saw?

Ja! Jag tänkte på tavlan, my love!

Han: Nej.
Jag: Aha... Jag funderar på att köpa en tavla från filmen, vill ha en uppfattning om vad folk som inte sett filmen tycker. Kan du kolla?
Han: Nej. Jag vill inte se filmerna. Jag gillar inte läskiga filmer, har svårt att sova sen.
Han: Oj... jaha, en tavla. Läste fel. Visst.

Skickar bild.

Han: Usch... Vad läskig. Den hade jag inte velat ha på väggen.
Jag: Tur folk har olika smak.
Han: Har du hemmabiosystem?
Jag: Jag är brud. Vafan tror du? Jag har däremot två tv apparater i en etta, det är tillräckligt hitec för att vara hona.
Han: Då får vi kolla film hos mig.

Eh! Vad ska vi se för filmer? Disney? Grabben anser en tavla läskig. Kan inte sova efter skräckfilmer, är allätare (Läs: Mainstream!) Varför skulle jag vilja se film med denne?

Jag: Jag tolkar det som att du har det. Am I right?
Han: Ja. Har projektor också. =)
Jag: Oh... happy day! Ska jag låtsas vara imponerad? Måste jag? Jag vill inte höra hur häftigt det är att höra explosioner från alla håll, eller hur tufft det är att se saker explodera genom väggen. Make things go Booom! Wow! För min del duger det suveränt med att man ser och hör. Min skalle kan bygga upp specialeffekterna på egen hand. Soffan däremot är vad som räknas. Man ska sitta bekvämt, sen duger allt.
Han: Ja det är klart. Så man kan ligga sked. ;)
Jag: Du snackar med fel brud. Den här dockan kräver betydligt mer än en romantisk rulle och vitt vin.
Han: Jag menade inte så.
Jag: Naturligtvis inte. Självklart. Men du... Jag vill inte höra din hopkokta version av vad du egentligen menade. Vanligt folk måhända tycka det är acceptabelt att bjuda hem brudar efter en minuts mailande på valfritt community. Vanliga brudar hade säkert redan legat sked med dig och varit tokimponerade av ditt hemmabiosystem och din projektor, helt utan det där vinet. Jag däremot tänder på tanke, humor och nån slags jävla självkontroll! Om du försökt vara rolig har det fullständigt gått mig förbi, jag anser dig dryg. Och vad menar du att vi skulle se för film i din projektor? Jag glor hellre på en vägg med en "Usch... vad läskig-tavla" än vad jag kollar whatever ihop med dig. Måhända att jag är uråldrig och inte alls jämställd i mitt tänkande nu, men den här Bruden anser att Hanar bör vara tuffare än mig. Det är för många svårt att leva upp till, men för dig är det omöjligt. Så var nu en snäll pojke och sluta tjata med mig.
Han: Du är helt skadad.
Jag: Hahaha... Och det är ändå inte jag som bjuder hem nån från nätet och vill ligga sked. Fundera på det!

Han är säkert trevlig. Snäll och alldeles oförberedd på Lady Kisens påhopp om hur han inte alls håller måttet. Säkert. Å andra sidan kanske han taggar ner en aning angående att bjuda hem brudar bara sådär. Han kanske skaffar sig lite uppfattning innan han bjuder ut sin soffa och skedönskandekropp. Kanske. Förmodligen inte. Han kallar mig med all säkerhet för galen. Fine. Go ahead. Jag trivs isf som galen. Jag är hellre som jag är än precis som alla andra. Jag kräver lite mer, men levererar också minst lika mycket tillbaks.

Talk to me amazing mind...

...cause I like it upside down.

Om man är jag och spenderar en hel dag alldeles energilös, med en massa vilja att göra saker, men utan ork. Och man liksom lyckas genomlida eländet fram till läggdags, så... är det ju nästan givet att man vaknar mitt i natten av hög feber och fantastiskt virriga tankar. Inte vakna så som man vill, mjukt och behagligt, halvt kisande, få sträcka lite på sig och liksom dra sig en stund. Nej. Här flög man upp som värsta gubben-i-lådan-dockan på speed. Från liggandes, sovandes till klarvaken, sittandes, skräckslagen och fullkomligt vilse på en millisekund. Yay!

Jag har ingen aning om vad jag drömde om innan jag agerade katapult åt mig själv, men varenda cell i min kropp meddelade mig att det nog var en smart idé att inte studera manuset till det där. Jag har inte varit så vettskrämd sedan jag var väldigt liten och trodde att där låg en mordlysten, elak indian med yxa under min säng.

Så. Nyvaken, febrig, omtumlad och med en nyfunnen fobi mot att sova blir jag sittande här med en massa luddiga tankar som inte riktigt går ihop. Ibland tror jag inte att min hjärna tillhör mig. Den kan liksom hitta på grejer som gör mig förvånad. Somliga stunder riktigt förbryllad. Nej. Jag tror inte att jag har flera personligheter och rösten jag hör är alltid min egen när jag pratar med mig själv. Och just nu är det nog en stor del feber och sömnbrist som tänker åt mig, blandat med en obestämd fasa över minnesluckedrömmen.

Och istället för att offra min värdighet genom att försöka beskriva virrvarret som försiggår i mitt kokande proppskåp så tänker jag bege mig ut på det spännande äventyret att hålla mig vaken till dess att det kommer en tomte och målar om min hall om ett par timmar.

Art to die for!

Landet Lagom har fått sin första självmordsbombare.

Och det verkar som att det var vad som krävdes för att jag skulle komma igång med att blogga igen. Så, tack Herr Terrorist. Och grattis på 29-årsdagen. Bra jobbat!

Nu kommer det förmodligen pekas fingrar åt alla möjliga vädersträck i en halv evighet. Vad man direkt kan vara säker på är att ingen kommer ta något som helst ansvar. För... det finns en anledning till att man inte kan hitta hjärntvättare bland gula sidorna, oavsett vilken tro de kan tänkas ha. De brukar hålla sig hemliga.

Vi kan väl vara ganska säkra på att folk kommer beklaga sig i media över hur otrygga de känner sig. Min spontana fråga är vilken kändis som hinner först med den bravaden.

Sen är jag rätt övertygad om att där kommer komma frågeställningar om vart Sverige är på väg. Vi är inte på väg, vi är redan framme. Tydligen. Dags att hoppa av taxin, liksom.

Tågtrafiken lär öka, inte den fysiska kanske, men folk kommer hoppa på tåg åt alla möjliga håll. Det kommer hållas demonstrationer, motreaktioner, folk kommer bilda grupperingar, pöblar, facebookgrupper och varenda jävla en kommer hävda att deras åsikt är den enda rätta. Alla dessa sanningar...

Och jag... Jag vill bara jubla. Snubben misslyckades. Den enda som dog var han. Just nu kan man läsa rubriker som: "Amatörmässigt". Det ger Jihad ungefär lika bra reklam som Black Cobra fick efter sin mazarinkupp.

Dessutom har jag gillat Vilks sedan första turen till Nimis och mycket bättre reklam än titeln på den här bloggen kan man nog inte få som konstnär.

Min enda konstant är förändring.

Jag lever fortfarande. Faktum är att jag inte mått så bra på länge som jag gör nu. Och för er som inte redan vet, så har jag trixat fram ytterligare en blogg för min kreativa sida. TRYCK HÄR! Det känns som att saker är på väg i rätt riktning, som att jag är på väg tillbaks till det som en gång kallades jag, men som reste bort nånstans. Mitt huvud har börjat förvandlas till en fantastisk idéspruta igen och jag har fått tillbaks den där hungern på nytt, annat, nya perspektiv, överraskningar, idéer, upptåg, äventyr, intryck, uttryck. Och världen får nog hålla i sig den dagen jag verkligen har slagit ner den där väggen med specialdesignad slägga.

Oh Joy!

I finally found the whole poem, or song. (It was written as a song)

"Yesterday upon the stair
I met a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away

When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door

Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away"

- William Hughes Mearns, "Antigonish" (1899)

One night in Cologne. (Köln)

Sleeping bikes.

Little red tired men.

Sleepy church.

Closed Starbucks = no coffee.

Cranky Douglas...

Going home... Some vulcano issues.

King´s Cross - England 12:57

Brussels - Belgium 16:00 - 19:57

Liege - Belgium 21:00 - 21:31

Aachen - Germany 22:26 - 22:51

Cologne - Germany 23:44 - 04:10

Hamburg - Germany 08:33 - 08:43

Padborg - Denmark 11:18 - 11:34

Fredericia - Denmark 12:58 - 13:09

Copenhagen - Denmark 15:19 - 16:40

Still the wrong side of the water.

Heh... yeah. 18:00.

London - Let´s make a movie.

This is actually a nice hotel in central London.

London - Who let the trees out?

Once in a while trees do feel like imitating dogs...

London - Small bus?

London - Stomp!...

...was a lot better live.
But since you not where there:

London - At East End searching for Banksy.

London - London eye.