Kisen

Lost puppy!

2012-02-06T21:37:00.000+01:00

Jag verkar vara en magnet för märkliga och lite udda människor. Men seriöst?

"Hej! allt bra med dig :)?
du ser ju trevlig ut :) har du lust och prata en stund kanske ?
jag är en hund, lr målet är och kunna få bli hund på heltid, livet ut. är född i fel kropp, alltid kännt mig och trivts bättre som hund och husdjur.
men har ingen ägeare just nu."

Världen idag.

2012-02-01T22:59:00.000+01:00

Jaha...
Nu kan det bevisas att sport är farligare än en ensam galning med automatvapen på Utøya.
Och att Malmö har stulit Landskronas dåliga rykte.
Annars inget nytt.

"Ni kan tro att 261 är kärlek - det är denna platsen jag tillhör!"

2011-07-16T22:20:00.000+02:00

Om några timmar avslutas årets karneval här i Landskrona. Tre dagar av musik, puls, liv, dans, kärlek och magi. Och langos förstås! Det har varit fantastiskt skoj och trots höga förväntningar, från min sida, så levererades mer än vad jag hade hoppats på. Och mina två favoriter i år är:

Patrik Isaksson - För att han är underbar.

Daniel Adams-Ray - För häftigaste och personligaste framträdandet.

Mina ögon blöder.

2011-06-08T00:01:00.000+02:00

Det spelar ingen roll hur rättstavat någon skriver om de inte kan sätta punkt, använda komman eller ställer frågor utan frågetecken. Jag orkar inte läsa eländet. Och jag må vara helt körd i huvudet, men jag orkar faktiskt inte läsa sånt här heller.

"hmm jaha det oxså ja du är inte den första som klagar på min stavning jag vet jag kan inte stava perfekt jag har dylexsi och använder rätt stavning så gott som det går på datorn.. så förlåt för jag stava dåligt "

He says, She says... I guess there´ll be some this year.

2011-01-03T01:31:00.001+01:00

H: - Hej på dig
Haft en skön Ny År då?
Hur länge har du varit singel då?
Själv ca två år *L*
Mmmmmmmmmmmm så jävla läcker bild på dig Mmmmmmmmmmmm
lovar att ja är oxå läcker *L*

(Snubben är nånstans mellan 46 och 55, har ingen bild och använder ett språk som tillhör en omogen 12-åring.)

30 minuter senare.

H: - Ops inget svar

S: - Min uppfattning om folk utan bild är att de har svårt att stå för vem de är. Att du påstår dig vara snygg är oerhört ointressant i min värld och har du lyckats bli åtminstone 45 år gammal och inte kommit på att det borde vara insidan som räknas, så är du nog ingenting för mig.

H: - OK va ska man säga eller tycka om dig..Bortskämd skit unge
som inte är torr bakom öronen

S: - Du får tycka precis vad du vill, gärna en bit bort från alla mina sinnen. =)

H: - vist så långt bort det bara går piss off

2 dagar senare.

H: - ´Hej igen
allt bra me dig då?

He says, She says...

2011-01-01T23:54:00.000+01:00

H: - har du kulmage
S: - Nej.
H: - du är söt men du har en boll eller nåt där
S: - Det är ett knä.
H: - Ok tack hur är läget
S: - Pff... Jo, jag och min kulmage har det fint. Min hjärna däremot är så vansinnigt apatisk efter ditt försök till kontakt att det är löjligt!
H: - Det måste vara för du inget begriper
S: - Idioti har aldrig varit min grej, så jag ska nog vara tacksam för det.
H: - eller så ser du det inte för du är mitt i det jämt.Din vardag
S: - Det verkar som att min vardag består av halvblinda jävla eländen som inte kan hantera alla knapparna på ett tangentbord, och detta trots att det råkar vara en väldigt röd lördag. Det är lustigt hur mycket det finns att vara tacksam för. Som det faktum att man slipper utsätta sina sinnen för dig, att man föddes med något slags intelligens, att man kan se att ett knä är ett knä och inte en kulmage och det faktum att man hanterar att skriva meningar och sätta en punkt efteråt. Jag har tagit sådant för givet fram tills du...

Och sen blev jag blockerad. =)

You´re sick, I´m twisted. [15 juni -2007]

2010-12-14T08:42:00.002+01:00

Härromdagen blev jag kär. Sådär vansinnigt förälskad som jag inte blivit på en evighet.
Naturligtvis var det i ett materiellt ting. Hade jag varit hane hade jag förmodligen varit teknikbög, men nu är jag hona och därför slösade jag detta halvårs alla vackra känslor på en tavla.

Ja. Jag gillar saw-filmerna. Men tavlan i sig är läcker, helt utan manuset. Problemet? (För sådana finns juh alltid i mitt liv!) Hur fan ska den passa in i min annars så "AfrikanskDjungel" inredning? Vilken likblek docka cyklar omkring i Kongo?

Nåja. Nog av mina inredningsdilemman.
Igår kontaktades jag av en filmtokig landskronabo. Denne tyckte vi skulle se film ihop.

Hans första fråga var: Vad gillar du för film?
Jag: Jag är kräsen som fan. Inget svenskt, sällan komedier, jag avskyr mainstream, det bör vara tankekrävande, gärna thrillers, skräck eller rysare. Själv då?
Han: Jag ser allt, utom skräck.
Jag: Jaha... Inte mycket gemensamt då juh. Har du sett saw?

Ja! Jag tänkte på tavlan, my love!

Han: Nej.
Jag: Aha... Jag funderar på att köpa en tavla från filmen, vill ha en uppfattning om vad folk som inte sett filmen tycker. Kan du kolla?
Han: Nej. Jag vill inte se filmerna. Jag gillar inte läskiga filmer, har svårt att sova sen.
Han: Oj... jaha, en tavla. Läste fel. Visst.

Skickar bild.

Han: Usch... Vad läskig. Den hade jag inte velat ha på väggen.
Jag: Tur folk har olika smak.
Han: Har du hemmabiosystem?
Jag: Jag är brud. Vafan tror du? Jag har däremot två tv apparater i en etta, det är tillräckligt hitec för att vara hona.
Han: Då får vi kolla film hos mig.

Eh! Vad ska vi se för filmer? Disney? Grabben anser en tavla läskig. Kan inte sova efter skräckfilmer, är allätare (Läs: Mainstream!) Varför skulle jag vilja se film med denne?

Jag: Jag tolkar det som att du har det. Am I right?
Han: Ja. Har projektor också. =)
Jag: Oh... happy day! Ska jag låtsas vara imponerad? Måste jag? Jag vill inte höra hur häftigt det är att höra explosioner från alla håll, eller hur tufft det är att se saker explodera genom väggen. Make things go Booom! Wow! För min del duger det suveränt med att man ser och hör. Min skalle kan bygga upp specialeffekterna på egen hand. Soffan däremot är vad som räknas. Man ska sitta bekvämt, sen duger allt.
Han: Ja det är klart. Så man kan ligga sked. ;)
Jag: Du snackar med fel brud. Den här dockan kräver betydligt mer än en romantisk rulle och vitt vin.
Han: Jag menade inte så.
Jag: Naturligtvis inte. Självklart. Men du... Jag vill inte höra din hopkokta version av vad du egentligen menade. Vanligt folk måhända tycka det är acceptabelt att bjuda hem brudar efter en minuts mailande på valfritt community. Vanliga brudar hade säkert redan legat sked med dig och varit tokimponerade av ditt hemmabiosystem och din projektor, helt utan det där vinet. Jag däremot tänder på tanke, humor och nån slags jävla självkontroll! Om du försökt vara rolig har det fullständigt gått mig förbi, jag anser dig dryg. Och vad menar du att vi skulle se för film i din projektor? Jag glor hellre på en vägg med en "Usch... vad läskig-tavla" än vad jag kollar whatever ihop med dig. Måhända att jag är uråldrig och inte alls jämställd i mitt tänkande nu, men den här Bruden anser att Hanar bör vara tuffare än mig. Det är för många svårt att leva upp till, men för dig är det omöjligt. Så var nu en snäll pojke och sluta tjata med mig.
Han: Du är helt skadad.
Jag: Hahaha... Och det är ändå inte jag som bjuder hem nån från nätet och vill ligga sked. Fundera på det!

Han är säkert trevlig. Snäll och alldeles oförberedd på Lady Kisens påhopp om hur han inte alls håller måttet. Säkert. Å andra sidan kanske han taggar ner en aning angående att bjuda hem brudar bara sådär. Han kanske skaffar sig lite uppfattning innan han bjuder ut sin soffa och skedönskandekropp. Kanske. Förmodligen inte. Han kallar mig med all säkerhet för galen. Fine. Go ahead. Jag trivs isf som galen. Jag är hellre som jag är än precis som alla andra. Jag kräver lite mer, men levererar också minst lika mycket tillbaks.

Talk to me amazing mind...

2010-12-14T07:09:00.000+01:00

...cause I like it upside down.

Om man är jag och spenderar en hel dag alldeles energilös, med en massa vilja att göra saker, men utan ork. Och man liksom lyckas genomlida eländet fram till läggdags, så... är det ju nästan givet att man vaknar mitt i natten av hög feber och fantastiskt virriga tankar. Inte vakna så som man vill, mjukt och behagligt, halvt kisande, få sträcka lite på sig och liksom dra sig en stund. Nej. Här flög man upp som värsta gubben-i-lådan-dockan på speed. Från liggandes, sovandes till klarvaken, sittandes, skräckslagen och fullkomligt vilse på en millisekund. Yay!

Jag har ingen aning om vad jag drömde om innan jag agerade katapult åt mig själv, men varenda cell i min kropp meddelade mig att det nog var en smart idé att inte studera manuset till det där. Jag har inte varit så vettskrämd sedan jag var väldigt liten och trodde att där låg en mordlysten, elak indian med yxa under min säng.

Så. Nyvaken, febrig, omtumlad och med en nyfunnen fobi mot att sova blir jag sittande här med en massa luddiga tankar som inte riktigt går ihop. Ibland tror jag inte att min hjärna tillhör mig. Den kan liksom hitta på grejer som gör mig förvånad. Somliga stunder riktigt förbryllad. Nej. Jag tror inte att jag har flera personligheter och rösten jag hör är alltid min egen när jag pratar med mig själv. Och just nu är det nog en stor del feber och sömnbrist som tänker åt mig, blandat med en obestämd fasa över minnesluckedrömmen.

Och istället för att offra min värdighet genom att försöka beskriva virrvarret som försiggår i mitt kokande proppskåp så tänker jag bege mig ut på det spännande äventyret att hålla mig vaken till dess att det kommer en tomte och målar om min hall om ett par timmar.

Art to die for!

2010-12-12T19:41:00.003+01:00

Landet Lagom har fått sin första självmordsbombare.

Och det verkar som att det var vad som krävdes för att jag skulle komma igång med att blogga igen. Så, tack Herr Terrorist. Och grattis på 29-årsdagen. Bra jobbat!

Nu kommer det förmodligen pekas fingrar åt alla möjliga vädersträck i en halv evighet. Vad man direkt kan vara säker på är att ingen kommer ta något som helst ansvar. För... det finns en anledning till att man inte kan hitta hjärntvättare bland gula sidorna, oavsett vilken tro de kan tänkas ha. De brukar hålla sig hemliga.

Vi kan väl vara ganska säkra på att folk kommer beklaga sig i media över hur otrygga de känner sig. Min spontana fråga är vilken kändis som hinner först med den bravaden.

Sen är jag rätt övertygad om att där kommer komma frågeställningar om vart Sverige är på väg. Vi är inte på väg, vi är redan framme. Tydligen. Dags att hoppa av taxin, liksom.

Tågtrafiken lär öka, inte den fysiska kanske, men folk kommer hoppa på tåg åt alla möjliga håll. Det kommer hållas demonstrationer, motreaktioner, folk kommer bilda grupperingar, pöblar, facebookgrupper och varenda jävla en kommer hävda att deras åsikt är den enda rätta. Alla dessa sanningar...

Och jag... Jag vill bara jubla. Snubben misslyckades. Den enda som dog var han. Just nu kan man läsa rubriker som: "Amatörmässigt". Det ger Jihad ungefär lika bra reklam som Black Cobra fick efter sin mazarinkupp.

Dessutom har jag gillat Vilks sedan första turen till Nimis och mycket bättre reklam än titeln på den här bloggen kan man nog inte få som konstnär.

Min enda konstant är förändring.

2010-09-09T23:28:00.002+02:00

Jag lever fortfarande. Faktum är att jag inte mått så bra på länge som jag gör nu. Och för er som inte redan vet, så har jag trixat fram ytterligare en blogg för min kreativa sida. TRYCK HÄR! Det känns som att saker är på väg i rätt riktning, som att jag är på väg tillbaks till det som en gång kallades jag, men som reste bort nånstans. Mitt huvud har börjat förvandlas till en fantastisk idéspruta igen och jag har fått tillbaks den där hungern på nytt, annat, nya perspektiv, överraskningar, idéer, upptåg, äventyr, intryck, uttryck. Och världen får nog hålla i sig den dagen jag verkligen har slagit ner den där väggen med specialdesignad slägga.

Oh Joy!

2010-06-13T02:38:00.002+02:00

I finally found the whole poem, or song. (It was written as a song)

"Yesterday upon the stair
I met a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away

When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door

Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away"

- William Hughes Mearns, "Antigonish" (1899)

One night in Cologne. (Köln)

2010-05-18T23:22:00.001+02:00

Sleeping bikes.

Little red tired men.

Sleepy church.

Closed Starbucks = no coffee.

Cranky Douglas...

Going home... Some vulcano issues.

2010-05-18T22:28:00.006+02:00

King´s Cross - England 12:57

Brussels - Belgium 16:00 - 19:57

Liege - Belgium 21:00 - 21:31

Aachen - Germany 22:26 - 22:51

Cologne - Germany 23:44 - 04:10

Hamburg - Germany 08:33 - 08:43

Padborg - Denmark 11:18 - 11:34

Fredericia - Denmark 12:58 - 13:09

Copenhagen - Denmark 15:19 - 16:40

Still the wrong side of the water.

Heh... yeah. 18:00.

London - Let´s make a movie.

2010-05-18T21:54:00.003+02:00

This is actually a nice hotel in central London.

London - Who let the trees out?

2010-05-18T21:42:00.002+02:00

Once in a while trees do feel like imitating dogs...

London - Small bus?

2010-05-18T21:23:00.001+02:00

London - Stomp!...

2010-04-22T02:04:00.002+02:00

...was a lot better live.
But since you not where there:

London - At East End searching for Banksy.

2010-04-21T04:47:00.002+02:00

London - London eye.

2010-04-21T04:40:00.002+02:00

London - Big City - Small windows. (A tribute to all windowcleaners)

2010-04-21T03:46:00.007+02:00

London - Hyde Park

2010-04-21T03:44:00.003+02:00

London - "Oh, I can't help quoting you"

2010-04-21T01:56:00.002+02:00

The wishlist from my absolute favourite Greek, for his upcoming birthday, was quite simple. Well... if I remember it right the first thing on that list was my idea. I just had to find him an extraordinary little lady, who´d fit in my suitcase. For that idea to work I needed to know what he thought extraordinary, otherwise I probably would have put any first girl with homour, brain and lots of attitude in a bag.
(and needless to say, I would not have enjoyed my vaccation since I would have to kick her ass every 15 minutes just to make her shut up)
After some half-lame-very-blurry attempts, to answer what he looked for in a girl, he gave me the sweetest answer a guy could possible give on that question. Dimitris, I tried, I really did... But she was all empty inside. But, but, but... I do think I found you a much better one.

The second thing on the list: "Also i want a picture of you outside starbucks in leicester square." Hah! Piece of cake. Right? I thought so. Like: Starbucks in London are like sand in the desert, everywhere... Again. Dimitris, I tried. Like really hard. And now I kind of think that you knew, all along, that there are no fucking Starbucks in Leicester Square! It´s not nice to send away people on impossible missions. At all. Infact it´s unfair. Failing is usually not my way of doing things... But, but, but... Now I had no alternatives. Not fair Mister!

But it´s alright. I think I managed to find alternatives. I´m just not sure they will get to Greece in time. So... Just in case they don´t: Here´s a picture of my extraordinary chileshoe, taken in the center of Leicester Square, for you.

London - Signs.

2010-04-20T20:08:00.009+02:00

London - First thing first.

2010-04-20T18:18:00.003+02:00

Go sell crazy somewhere else, we´re all stocked up here!

2009-12-31T02:34:00.006+01:00

Like this... There was a girl, or whatever... Correction: There was an IT, who told everyone IT was a girl. And then IT stopped calling itself a girl, or kind of... IT went confused and told half of everyone IT was a girl, and the rest IT was a boy. And noone really knew, since all of this happened online, and the IT could hide itself behind a screen...

Yeah. This could be the weirdest beginning to a funny story. Or just another day in a life.

I don´t see the point in lying. About anything, ever. And I´m kind of wellknown for not being able to shut up about things I dislike... So I asked IT if IT wanted a sexchange for IT´s birthday. "What do you want for your birthday (screen name here)? A sexchange?" IT went all crazylike. Suddenly my screen turned in to a freaking episode of Dallas. All drama. And IT asked if I called IT a lier. "Well... yeah" My brother got into my apartment and tried to chat with IT, since he knows IT better then I´ve ever done. But that did not help at all..
(Actually: IT sais IT never played with my character, and never wrote anything to me. My suggestion is for IT to go see a doctor for that memoryloss)

IT started to spam things like "bitch", "you should suck (don´t remember exactly what it was I was supposed to suck)" *already been to doctors for my memoryloss*, there was something about "backstabbing", "insults", and IT called me a "kid" a lot of times. Oh yeah... retard aswell, not correctly spelled ofc. I thought IT would be tired after a while, considering all the energy IT put in to IT´s writing. But IT kept going for an hour or so.

IT went offline, and you could think it would stop here. I did. But then again, I´ve been wrong before, and have the guts to admit that.

The IT went to another online sight and started all kind of bullshitting. Talking about how 1000 dogs cannot get to a lion. How I don´t know who I´m messing with, how IT has dark sides. Should I feel threatend? Maybe. Do I? Nah... I like the dark, and lions are just really big cats. I love cats. And I kind of work with sick people, so I don´t think they´re scary either. And girls are not scary, boys are not scary, and the inbetweens ehm... well I guess they are like E.T, all funny and really, really cute!

Now to the meaning of this. IT posted the bullshitting and threats on a sight I´m not a member in. It´s always so easy to bullshit people when they can´t write back, right? And it´s so brave of someone to threat people when they do not hear it. That takes a lot of currage! I would clap my hands for you if it wasn´t for all the shaking they´re going through right now, when I´m so scared I can´t breath...
Oops... I lied. *Applause*

Dear IT!
If you have a problem with people calling you a lier - don´t lie.
Now, you´re more then welcome to write to me here. Tell me whatever´s on your wicked mind. And I would really love to hear what you have to say about me. I have no problem with you hating me. But I´m kind of concerned about you boring a lot of other people with your issues with me, eventually they will get sick of you, and we don´t want that to happen, do we? And this "kid" is btw 28 years old, living in Sweden. And actually a girl, for real, all the time. Truth.
About the bitch part... Thats a name for a female dog. Which leads me to your story about the 1000 dogs and the lion. You may be right about 1000 dogs not getting to a lion, but then again, you´re not a lion. That´s a hallucination dear.
You´re a really sick puppy, and whether you´ll admit it or not, this bitch just got to you.

Get well soon.
/Charlotte

Jag har semester från nätet.

2009-11-04T05:18:00.001+01:00

Det återstår att se hur långvarigt det blir.

Eh?

2009-09-29T02:28:00.002+02:00

Var är Hitler?
Ehm... snubben föddes 1889.
Ska vi tippa på att han är död?
Spelar det nån roll var och när?
Kan vi inte leta efter försvunna människor födda lite närmre dagsläget istället?

Heh...

2009-09-29T01:52:00.002+02:00

Det regnade i Malmö då jag vid 18-tiden steg av tåget. Naturligtvis var tåget försenat, precis som vanligt. Inga nyheter där inte. Känslan som mötte mig då jag entrade öresundstågsdörrarna var, också de som vanligt, depression. Ångest. Jag fattar inte hur man kan leva i den staden. Den är grå, även om det inte regnar, och känslorna som sprids med luften är en blandning av depression och desperation.

Det bokade mötet var ingen direkt hit. Säkerligen skulle andra finna mötesdeltagaren underhållande, men jag var inte road. Alls. Men så är jag juh också en oerhört svårroad, krävande Donna...

Efter en pick-up runda, ett husvagnsbesök, en kopp pulverkaffe och en föreläsning om att man inte ska analysera allt utan bara acceptera (Ja, snubben föreläste för fel jävla människa)så fann jag en glädje i att stå på malmöcentral och vänta på tåg i nästan två timmar.

Inte bara överlevde jag resan, jag fick också ytterligare en anekdot om en totalt misslyckad dejt att berätta om...

I´m in heaven - do not disturb.

2009-09-12T20:28:00.001+02:00

Ducktales!

2009-09-08T02:40:00.003+02:00

Boredom leads to weird things...

2009-09-08T02:36:00.002+02:00

"Walk when not able and fight till the end but Im only human"

2009-09-08T02:08:00.002+02:00

I år har min lillebror haft två inbrott, flyttat och är precis lagom deprimerad. Min mamma har opererats för cancer och är deprimerad. Min storebror ska skiljas. Pappa har, vad jag vet, inga större problem. Det var familjen det.

Min tekniska karma tycks smittad av mitt ex, i år har hårddisken krashat, sen air condiotionen, därefter digitalkameran och ipoden.

Förövrigt har jag betalt 1300 spänn för en flygbiljett som inte gick att lösa ut, och flygbolaget i fråga går inte att ringa från sverige, de vägrar dessutom att svara på mail. Jag har utsatts för bombhot, haft solallergi, träffat två diabetesläkare dummare än döden, ramlat i en trappa och trott att jag var förlamad, min läkare har slutat och ersatts och nu ska ersättaren också sluta, jag har bränt sönder min arm på en plåt, träffat nån från andra sidan ett hav som jag saknar nått grymt och idag fick jag mitt worldofwarcraft-account hackat.

Har jag nämnt att jag har en odiagnosticerad huvudvärk? Och en utmattningsdepression? Att jag är trött, less och kanske inte pallar hurmycketsomhelst?

Jag skulle ändå vilja påstå att jag kan hantera allt detta bättre än många andra skulle göra. Kalla mig högfärdig, men kom för fan inte och gnäll sen när du har en finne i arslet. Jag kan se nån slags humor i det, kan du?

"You ask for the truth, but you know you could do so much better..."

2009-09-03T03:56:00.004+02:00

Det är mycket just nu, och samtidigt står allt förvånansvärt stilla på samma plats. Det är rörigt och förvirrande och emellanåt känns det som att jag inte får luft, som om jag dras ner under ytan. Längre och längre ner. Det finns stunder då jag får hjälp upp, av folk som förstår, som lyssnar då jag väljer att prata, som finns där. Tack. Jag skulle vilja gengälda det med att må bra, för att visa att det verkligen hjälper... Och förhoppningsvis kan jag göra det en dag...
Men jag är fortfarande en oljebadad anka ute på djupt vatten, svårt att simma och oförmögen att få luft under ytan de gånger vågorna sköljer över mig. Jag vet inte hur jag ska reda ut det här. Jag vet inte ens vad "det här" är. Jag har ett inneboende begär av att slänga mig på golvet, skrika, slå och gråta som en femåring som inte får leksaken han/hon vill ha. Men istället har jag den senaste veckan somnat med en massa tårar på kudden. Och jag vet inte ens vad det är som gör mig så ledsen. Jag vet inte...

"But I fear for our lives and I fear your closed eyes..."

Däremot vet jag att den här låten, enligt mig, är helt suverän.

Bombhot.

2009-08-22T13:37:00.003+02:00

Ibland är det spännande att bo i Landskrona.

Ja, det var hissen i mitt hus som troddes innehålla en bomb. Och ja, det var jag som tidigare åkt i hissen med den förmodade bomben och faktiskt sparkat till den. Och ja, det var min vän som ringde mig och meddelade att hela jävla kvarteret var avspärrat pga en misstänkt bomb i hissen.
Polisen gjorde ingenting. Ingen information, ingenting. Trots att de inte kan ha varit mer än 50 meter ifrån min ytterdörr. Trots att de enligt uppgift suttit och checkat runt vilka som bor i huset. Ingen information whatsoever!

Nu var det juh ingen bomb, inte heller en inplastad dator vilket jag gissade på, utan en stereo. Men endå. Om de spärrar av hela kvarteret så ser jag ingen logik i att inte meddela de boende i huset. För det verkar juh liksom som att de faktiskt tog det här på allvar. Eller?

Jag ringde polisen för att kolla vad fan som hände. Efter tre samtal var där faktiskt någon som svarade. Jag finner det urbota jävla korkat att man ska behöva slå 112 tre gånger för att få svar. Men tredje gången gillt iaf, får väl vara glad att jag inte hade en psykotisk mördare på halsen... Polisen som till sist svarade sa att jag skulle stanna i lägenheten "så kommer allt bli bra". Och då jag påpekade att jag tyckte att de kunde informerat oss i huset kom en lam ursäkt om att det var svårt i "såna här lägen" (på bred jävla skånska).

Jag ifrågasätter den där snuten. Han var knappast nån bombsnubbe från Malmö, för de hade inte dykt upp vid tiden för samtalet. Så vad visste han? Jag funderade på att maila folk om hans uttalande, om ifall jag skulle sprängas i bitar en stund senare. Samtidigt var jag ganska säker på att det inte var en bomb. Den borde ha smällt då jag kickade till paketet. Men samtidigt visste jag juh faktiskt inte. Anledningen till att jag faktiskt hade min fot vid lådan var att jag faktiskt tyckte det såg ut som en hemmagjord bomb. Fast jag vet förvisso inte hur sådana ser ut, men tanken slog mig då jag åkte i hissen vid halvsex-tiden. Och fråga mig inte varför jag valde att sparka till något jag tyckte såg ut som en bomb, för jag har seriöst ingen aning... Kanske någon slags nedtryckt ddödslängtan, eller bara ren jävla nyfikenhet.

Hur som helst... Det blev ett spännande slut på semestern för min vän. Vi roade oss med att vara förbannat sugna på pizza, och irriterade över att inte kunna få tag på någon. Vi kunde nog ha lämnat huset utan större bekymmer, men vi hade inte fått komma tillbaks. Så vi surade som fan, funderade på att be snutarna (som satt på en av de avstängda gatorna och rökte och drack kaffe, att hämta pizza åt oss, ringde runt och fick tag på nummer till en av journalisterna utanför och klurade på att be den snubben hämta pizza, kollade lite på shrek, tjurade över att dödsdömda fängelsekunder får bestämma vilken sista måltid de vill ha - men inte vi. Hela jävla kvälen gick åt till att tänka på pizza! Pizza!

Och vi spanade lite på bombbilen också, när den till sist anlände.

Vad hade ni gjort om ni befunnit er 20 meter från en eventuell bomb? Jag tyckte vi hanterade det rätt okej.

Till sist var det juh bara en stereo, och tack som fan för att vi hann beställa pizza, det var den bästa pizzan någonsin. Faktiskt.

Tystnad.

2009-08-22T13:18:00.002+02:00

Jag har inte bloggat på en månad...
För jag har haft besök av en eh... vän, och faktiskt mått förbannat bra.
Och nu bloggar jag igen, för vännen har åkt och nu mår jag inte lika bra.
För en gångs skull suger ensamheten. Riktigt. Och inte för att jag saknar folk, utan för att jag saknar en människa, en speciell, en som just nu är på väg hem till england.

Och visst fan är det korkat. Det var juh liksom ganska givet att han skulle åka hem redan då han kom hit. Vad som inte var så givet var att jag skulle känna såhär, att jag skulle vara så förbannat mänsklig att jag blandar in känslor i något som aldrig kommer hända. Så förbannat dumt.

Landskrona feat. Trent D´Arby.

2009-07-22T20:35:00.014+02:00

Delicate like rain...

Delicate like snow...

Delicate like birds...

Delicate just so...

Delicate like air...

Delicate like breeze...

Delicate like you and me...

A delicate advance...

A delicate retreat...

Delicately planned...

Delicate like peace...

Delicate like a touch, that´s delicately brief...

Delicate like words...

Delicate how time so delicately runs...

Me vs lots of you.

2009-07-17T02:49:00.003+02:00

Jag är inte perfekt, men jag vet vem jag är och jag tror på mig själv. Jag gör fel, har brister, men jag är medveten om det, jag gömmer det inte. Jag har inget tålamod, ett jävla temperament, är besatt av att ha koll på saker och ibland verkar det som att jag är fullständigt obegriplig. Jag blir lätt uttråkad, har en bestämd uppfattning om vad jag gillar eller inte, jag ger alltid saker en chans - men ytterst sällsynt flera och jag tycker inte om folk.

Jag tycker inte om folk...

I min mening så är större delen av folk på den här planeten självförstörande varelser. Och det kan de väl få vara om de vill, men de har också bestämt sig för att förstöra för andra. Människor ljuger och bedrar, skadar och sårar varandra, de spelar spel med andras känslor, kör över, rycker på axlarna och riktar in sig på nästa offer. Vi är en sjuk, sjuk art. Sen är det vissa behov jag inte förstår mig på.

Behovet av att synas...

Se mig! Det där krävande, kvävande, ganska vidriga behovet. Nån bloggerska skrev något om att elaka kommentarer var bättre än inga alls. Jag skulle kunna tänka mig att bli hjärnkirurg bara för att kunna klura ut hur hon kan gå, stå och äta med enbart vakuum i skallen. Är det så det är nu? Hellre elaka kommentarer än inga alls? Om någon som läser denna bloggen tycker det är vettigt, så ska ni nog sluta läsa nu. Någon konstaterade för en tid sedan att jag inte har 5000 läsare i min blogg. Det var ett besviket tonfall som yttrade orden: "Jag trodde du hade fler läsare." Jag förstod inte. Jag fattar fortfarande inte. Var denne någon ledsen för att jag inte har fler läsare? Och i så fall, varför? Jag är inte ledsen. Jag kanske borde vara ledsen? Kanske borde jag skaffa mig 500 ytligt bekanta på facebook också, och börja överdriva mina prestationer, låtsas vara någon jag inte är, ljuga, vända kappan efter vinden och bli en bättre spelare i SeMig-Spelet.

Jag vill inte...

Jag skriver inte för att synas. Jag behöver inte synas för att vara någon. Jag är, utan att bli sedd, och jag skriver för att jag gillar att skriva. Jag bloggar av en enkel anledning - jag delar gärna med mig till den lilla grupp människor som jag bryr mig om. Av samma anledning ställer jag inte ut mina tavlor, eller säljer dem. Jag målar inte för att bli sedd eller omtalad eller bekräftad. Jag har inte det behovet. Mitt SeMig-spel är en patience.

Jag är så trött...

Så vansinnigt trött på allt tjat om vad som är inne, vare sig det gäller mode, musik, yrke, utseende eller något annat. Jag förstår inte hur någon kan beskriva någon annan som snygg, och att det är det enda de väljer att nämna. Eller varför vissa väljer yrke för att det är inne och inte för att det är något de brinner för. Jag förstår helt enkelt inte varför folk väljer att leva sina liv efter vad alla andra tycker istället för att tänka och känna själva.

Jag vill känna...

Var är själen i allt det här? Var är djupet och meningen? Är folk som tänker själv en utdöende ras? Var är drömmarna och känslorna som gör oss till individer? Tror folk verkligen att de kommer bli ihågkomna för att de varit inne?

Jag bryr mig...

Missförstå mig rätt. Jag bryr mig om folk, och hur märkligt det än låter så är det därför jag inte gillar dem. Jag vill att människor ska må bra, vara lyckliga, behandla varandra med respekt och kärlek, kunna ge och ta emot hjälp, ha självförtroende, vara förstående, visa hänsyn, ta hand om varandra och sig själva. Men då jag ständigt möter motsatsen till detta blir jag bara ledsen, känner mig hjälplös.

Jag blir ofta betraktad som ett ufo av folk som inte känner mig. Jag fungerar inte riktigt på samma sätt som många andra. Jag har inte behovet av att stå i centrum. Härrom dagen fick jag ett mail där det stod att jag var mentalt störd, tack och lov var det inte från en doktor. Det förvånade mig inte, däremot tyckte jag det var hysteriskt underhållande. För det tycks vara så förbannat svårt för folk att fatta att vi inte är stöpta i samma form, att acceptera att vi tänker, tycker, känner, fungerar på olika vis.

Folk får tycka vad de vill...

Jag är inte här på jorden för att passa in. Många gånger gör jag det ändå. Folk får gärna se mig som mentalt störd, det gör mig ingenting. Jag vet vem jag är. Jag behöver inte låtsas. Jag behöver inte passa in. Jag är nöjd med att vara rolig, kreativ, omtänksam, tänkande, tyckande, obegriplig, charmig, drömmande, fantasifull, intressant, problemfixande och mån om mina nära och kära. Jag gör hellre stor skillnad för en liten skara, än att följa en massa ideal och slå huvudet i väggen för den stora massan.

Jag vet vem jag är och jag är förbannat stolt över att vara jag.

Orange crush.

2009-07-15T15:54:00.001+02:00

Got a lot of shit?

2009-07-12T20:51:00.003+02:00

Sakernas tillstånd, inget mysterium... bara en sur hippie.

2009-07-12T03:28:00.005+02:00

Så var det återigen dags att bege sig ut på karnevalen i Landskrona. Idag var det annat besök, från en mindre metropol, men lika uppskattat som torsdagens. Även idag blev det langos, och den var minst lika god som den förra. Men det var minsann första gången jag åt en sur hippie.

Framme vid platsen för kvällens enda "måste" var det en massa folk, säkert en del hippies, men inga sura miner, varken på eller framför scenen. Hela spelningen var suverän. Och återigen blev jag helt borttrollad av all energi de hade. Svenska Akademien som bäst - på hemmaplan.

Det ordnar sig.

2009-07-10T15:56:00.003+02:00

Ah... jag hade en så bra dag igår. =)
En sån där dag då allt liksom bara flöt på, gick rätt, var trevligt, avslappnat, skoj. Jag hade uppskattat besök från metropolen, och min efterlängtade langos överträffade mina förväntningar. Jag vann ingen choklad, men jag försökte iaf.
Det diskuterades ekonomi, rättsväsende, spelmissbruk, bilar, garage och arbete. Och det var så jävla mycket roligare än vad det låter.

Sen dök där plötsligt upp en snubbe på en scen. Fast plötsligt var en fetlögn. Det tog tid, han var försenad, det var drygt som fan och vi tvingades lyssna på en usel mix av Ice, Ice Baby. Men det var både okej och värt det.

Och den där snubben han studsade omkring på scenen som en redbulldoppad duracellkanin. Det var så kul att se. Och i slutet spelades "Alla vill till himlen" i dubbel hastighet och någonstans i mitten slank det in lite toner av en viss ganska död artist. Och Farbror Timbuktu gjorde det allra sötaste försöket till en moonwalk. Good times. =)

Kameran ljuger. Ljudet sög under hela framträdandet. Men det var okej. Det också.

Going Lichtenstein.

2009-07-10T15:53:00.001+02:00

I just don´t get why people finds it necessary to hurt themself...

2009-07-05T07:53:00.002+02:00

Awesome!

2009-06-14T14:17:00.002+02:00

Just another brilliant idea...

2009-05-14T01:59:00.003+02:00

Wave your little wand - weave a little spell...

2009-05-08T22:25:00.003+02:00

Make a little magic - raise some HELL!

"Jigy"

2009-04-25T07:31:00.003+02:00

It started with an idea for a painting. Then, somewhere along the road there appeared a sad panda, a sofa halfway up the stairs... And no, I´m not going to write this blog in english from now on.

I´m not made for that!

2009-03-25T02:38:00.002+01:00

Idag var jag på "avslappning". Någon tyckte att det skulle vara bra för mig. Innan jag kom dit var jag förbannat skeptisk. Jag yttrade flera gånger att jag inte såg fram emot det, att jag inte trodde på det och att jag gjorde det för att slippa gnället det skulle medföra om jag lät bli.

Efter att ha varit där hade jag helt andra saker att säga om det hela.

Det började med att jag, och två Donnor till, satt ner vid ett bord tillsammans med sjukgymnasten. Där skulle vi berätta hur vi mådde. Det hela var sällsynt likt valfritt AA-möte, upplevt irl eller via tv. Sen skulle vi berätta om våra delmål. Vi fick höra att även om målen bara var att komma upp ur sängen så var det bra mål och att vi skulle berömma oss själva då vi lyckades med dem. Allt var liksom rosa, fullt av positiva tankar, drömmar, moln och lull-lull. Jag ville kräka.

Sen skulle vi lägga oss på varsitt liggunderlag på golvet och lyssna på sjukgymnasten. Vi skulle börja med att slappna av i tårna, sen fötterna, hälen, vaderna, knäna, låren och var vi riktigt säkra på att vi var helt avslappnade, vi skulle känna efter, kanske kunde vi slappna av ytterligare... Skinkorna, magen, ryggen, skulderbladen, höger axel, jadajadajada... Jag kände hur jag dog. Där, på ett grått liggunderlag, nånstans på tredje våningen, centralt i Landskrona. Död.

Jag öppnade ögonen, började räkna rutor runt lysrören. Där var bara 36. Sen räknade jag om dem, många gånger. Och plötsligt var vi färdiga. Fick sträcka på oss och slippa ligga stilla. Jag satte mig jävlagenast upp och kollade klockan. Det hade gått en kvart.

Sen skulle vi lyssna på hur bra det var att räkna får då man inte kunde somna. Dags att lägga sig igen. Och så skulle sjukgymnasten räkna i slowmotion från 20 och neråt. Jag dog på nytt. Tack och lov så hoppade hon över siffran fyra, hade hon fått med den också på sin resa ner till noll hade jag fått tokspel.

Sen fick vi sträcka oss igen. Yay!

Därefter var det dags att lyssna på nån skiva. Nån snubbe bad oss slappna av, han förklarade hur lugna, harmoniska avslappnade vi var. Själv hade jag ångest. Han sa att vi var varma. Jag frös som fan. Han sa att vi var tunga. Han menade nog någon annan, för jag väger för lite. Han sa att vi mådde bra. Jag hade ont i fötterna, i knäna och i skallen. Han bad oss tänka på något positivt och det enda jag kunde se framför mig var ytterdörren på första våningen som stängdes bakom mig i framtiden.

Jag kände mig inte avslappnad. Jag kände mig panikslagen. Jag blev, för de andras avslappnings skull, tvungen att ligga stilla i en timma. Det gjorde mig inte något gott att känna mig fången med min huvudvärk. Den försvann inte, istället togs min rörlighet ifrån mig. Plötsligt var jag bara ett paket fyllt av smärta och ångest.

Därefter fick vi frågor om hur vi upplevt det. Det liksom flög omkring blommor, såpbubblor och fjärilar då övriga deltagare gav sina svar. Jag sa som det var: "Jag har ingenting positivt att säga!"

Jag fick slänga igen den där ytterdörren efter mig 67 minuter efter att jag gått igenom den förra gången. Aldrig har det känts så bra att höra en dörr stängas bakom en, och veta att det är över.

Playful as a pussy cat. Then momentarily out of action. Temporarily out of gas!

2009-03-12T02:55:00.002+01:00

"Remiss har inkommit från (var jag nu har min läkare) för besök till medicinska kliniken (på okänd ort). Besöket beräknas ske om cirka 3 månader. Vi kommer att meddela datum för besöket per brev eller telefon.

Om besvären förvärras påtagligt under väntetiden bör du kontakta remitterande läkare."

Mhm. Ja. Jo. Yay! Eller vaffan? 3 månader? Till? Tja... då är det juni. Det innebär att jag haft ständig huvudvärk i tio månader. Jag kanske bör planera tårta till skiten. Chansen att den hinner fylla ett år tycks allt mer trolig. Jag har viss lust att ringa upp de där snubbarna och fråga vad de anser att min remitterande läkare ska göra om mitt tillstånd förvärras, för som det är nu ber hon mest om ursäkt för att hon inte kan göra mer utan vissa testresultat och dessa tester får jag visst vänta, en halv oändlighet, på. Men det ger mig åtminstone 90 härliga dagar att sakna mitt forna jag och chansen att hitta fler tropiska sjukdomar på wikipedia som jag kan självdiagnosticera mig med i väntan på att få en jävla förklaring från de som säger sig vara legitimerade att ge sådana.

"Ooh it takes such a long time
Ooh it's been such a long way
For a human human human
For a human body you see
Can you believe it happens?
Now it happens here
Do you believe do you believe or really care
Can you believe it happens?
Now it happens here
To a human human
With a human body you see"

Det bästa med den här dagen...

2009-03-08T03:12:00.001+01:00

...var att öppna burken med ansjovisproppade oliver, smaka, njuta och veta att hela burken är bara min.

Jag ger er 80 minuter.

2009-03-06T23:55:00.011+01:00

Jag har ganska underlig filmsmak. Vissa genrer kan jag direkt avslöja att jag vägrar se, andra gånger förvånar jag mig själv över att uppskatta något som jag egentligen inte borde uppskatta. I 99% av fallen vägrar jag att se svensk film, om det inte råkar vara Beck eller Wallander. Och ScienceRymdtjafsOchLasersvärd vägrar jag alla gånger. Jag tillhör den unika skaran i vårt land som inte sett stjärnornas krig. Och jag är fett stolt över det. Jag väljer bort Eddie Murphy-komedier a la Dr Dolittle, men jag uppskattar Shrek. Jag gillade Adam Sandler i Click och Big Daddy, men då det var dags för Zohantjafset hade jag hellre tillbringat min tid med att hänga över toastolen och vomera. Egentligen finns det, i min mening, bara en komedi värd att se. Och för er som tippar på att jag kommer nämna Liftarens guide till galaxen nu kan jag meddela att jag inte pallade kolla färdigt på eländet. Nej, jag tänker dela ut priset till Livet från den ljusa sidan, helt utan att blanda in Pythongänget som har något som heter något liknande. Så... Vi kan väl i princip räkna bort komedier från min lista över vad jag kan tänka mig att gilla.

Krigsfilmer som Pearl Harbor och Rädda menige Ryan intresserar mig inte. Det är vapen, hälften dör, resten får medaljer/men alternativt bådeoch. Vissa tror sig vunnit, men alla har förlorat fett. Jag ser det ungefär lika meningsfullt som vilket verkligt krig som helst, alternativt är detta tyckande ett bestående men av att min far var militär innan han pensionerade sig. Trots det kan jag mycket väl köra igång Den långa färden, fyra timmar cowboyfight, ett par gånger om året. Och kanske är det en inneboende dröm om att få se farsan i västernboots och hatt, men jag finner ett visst nöje i att se sådana filmer, eller åtminstone just den.

Zombiefilmer går också fetbort. De påminner mig om den inre frustrationen jag känner då folk framför mig tar upp hela trottoaren och går sådär jävla långsamt att man liksom vill lägga sina händer på deras ryggar och putta dem framåt. Detsamma gäller vampyrfilmer, där finns ett fåtal sådana jag uppskattar och huvuddelen är skrivna av Tarantino. Sen finns där ju ett gäng som handlar om Dracula, som är mer dramalika än just bara SplatterUtanAnnanHandlingÄnVitlökSilverpålarHeligtvatten OchSolljus.

När det kommer till actionfilmer anser jag att väldigt få skiljer sig/sticker ut från andra. Det är snabba bilfärder a la Ronin eller flygplan som i Con Air. Fångar, poliser, kidnappningar, razzior, pickadoller, lite explossioner, hämnd och happy ending. Har jag inget bättre för mig kan jag se en sådan rulle, men i längden har jag ingen behållning av det.

Så... Vad återstår? Skräck/Rysare, thriller, dansfilmer, fantasy, mysterier, western, dokumentärer, musikaler, drama och truestorys. Det gör att jag plötsligt inte är så förbaskat svår. Det finns ju så oändligt mycket film i dessa kategorier att jag ändå inte kommer hinna se en bråkdel, även om jag råkar bli äldst i världen gånger 40.

Idag såg jag Dark Floors. Den gjorde att allt jag nämnt här ovanför ter sig HurBraSomHelst! Jag skulle vilja utnämna denna film som alla tiders absolut sämsta rulle - Alla Kategorier. Jag har sett oräkneligt många usla filmer, men alla har åtminstonde haft någon slags handling, och om inte har de kanske haft en mening med i manuset som har varit underhållande, eller kanske en sekundscen som varit minnesvärd. Tillochmed Zohan filmen, som jag hellre ville kräka än att se, gav mig mer. Eller åtminstonde illamående ju. Filmen var bara 80 minuter, jag pausade ett tjog gånger för att orka ta mig igenom den. Och det enda som gjorde att jag faktiskt satt kvar, var att en av snubbarna påminde mig om Slash (Gitarristen ni vet). Men den snubben var med i 20 sekunder, och dök inte upp igen. Så om ni skulle få för er att se eländet, tänker jag bjuda er på 80 minuter genom att lägga upp bilder på det enda som var sevärt.

You want a room with a fire escape. I want to tell you how much I hate this

2009-03-04T16:18:00.007+01:00

Jag är en ganska arg Donna. Kalla mig ilsk, om ni vill, eller besvärlig. Oavsett så är jag inte direkt känd för att hålla inne med vad jag tycker och tänker. Den senaste tiden har jag, pga sjukdom, inte klarat av att ventilera allt tyck och tänk här. Jag har försökt anpassa mig för de regler som nån odiagnostiserad jävla sjukdom satt upp för mig. Jag har försökt coopa, jag har försökt förstå, jag har deltagit i vartenda jävla möte med läkare, psykolog, sjukgymnast, provtagning och annan dynga för att fatta vad som händer med mig. Utan något resultat.

Det sägs att jag ska uppskatta och känna mig stolt över de saker jag klarar av. De saker jag klarar av idag, är sisådär 5% av min vanliga kapacitet. Jag kommer aldrig acceptera det. ALDRIG. Härromdagen lyckades jag hänga med i en hel film, utan att pausa. Det var ett jävla framsteg för mig. Ungefär på den nivån är det.

Igår satt jag och kollade på "advokaterna" på tv4.se. Avsnittet tog upp hur jobbigt det var för Mattias Flink att inte ha ett tidsbestämt straff. Jag kan förstå att det måste vara jobbigt. Jag kan fatta att han kanske greppat att han gjort fel, vad han ställt till med och allt det där, då han haft 14 år på sig att fundera igenom det. Men snubben har en klar jävla fördel jämfört med mig. Han vet varför han sitter i fängelse. Jag är förvisso inte inlåst, men jag kan fortfarande inte göra de saker jag vill, önskar, drömmer om... Så även utan galler sitter jag på sätt och vis i en bur. En bur byggd av en sjukdom som ingen kan förklara. Jag har inte mördat sju människor, trots det har jag fått ett straff, jag sitter i en bur på obestämd tid. Jag är "Josef K" målat på Titanic. Jag ser mig själv sjunka, mitt bröst fylls med ångest, paniken är så tydlig att man kan ta på den. Jag känner mig hjälplös.

Jag förstår att folk i min närhet har det svårt. Jag hade fan inte velat stå på isberget och se titanic sjunka. Oförmögen att hjälpa alla ombord. Hjälplöshet. Att stå och se på då någons värld rasar samman. Hur någon sparkar och skriker med sina sista krafter och ändå inte får hjälp. Hur personen sjunker allt längre ner i förtvivlan och depression. Hur hoppet sakta tynar bort och med det även människan. Jag avundas er inte. Och jag är ledsen för den situation jag satt er i. Om jag hade fått välja hade det här varit en solskenshistoria. Och kanske finns det tid kvar för att det ska sluta så...

"And as we wind on down the road
Our shadows taller than our soul
There walks a lady we all know
Who shines white light and wants to show
How everything still turns to gold
And if you listen very hard
The tune will come to you at last
When all is one and one is all, yeah
To be a rock and not to roll.

And she's buying the stairway to heaven..."

Klappa händerna när du är riktig katt?

2009-03-01T02:56:00.004+01:00

Bullseye!

2009-02-19T15:21:00.004+01:00

Hehehe... Jag kan inte låta bli att jubla. Förmodligen kommer folk att anse att kvinnan var ett oskyldigt stackars offer. Jag satsar mina ord på motsatsen. Hon var där, och hade med all säkerhet bidragit ekonomiskt eller på annat vis för att sån här skit ska fortgå. Och det var ren payback av PappaKossa. Som förövrigt var den enda helt oskyldiga i den här historien. Vad fan tänkte de sig? Att de på något vis har full kontroll över andra levande varelser? Att de är smartare? Bättre? Nästa jul ska jag önska fler berserkande tjurar till världen, för de enda dumma djuren på detta klot är fan människorna.

Veckan från helvetet.

2009-02-06T19:57:00.003+01:00

Jag fick veckans första dödsbesked i måndags morse, det andra igår. Bägge gällde gamla vänner. Idag fick jag en sjukskrivning som gäller tillochmed september. Och ingen vet fortfarande vad som egentligen är fel. Jävla kul vecka det här.

TomteSverige och Justitiekansler Troll.

2009-01-06T15:35:00.008+01:00

"Oavsett hur det är med skuldfrågan känns det angeläget för mig att säga ett ord till försvar för polis, åklagare och advokat mot de anklagelser som de utsätts för från olika håll. Det finns inte tillstymmelse till stöd för att de skulle ha försökt lura domstolarna och allmänheten att tro att Thomas Quick var skyldig till brott som de inte själva var övertygade om att han hade begått. Polis och åklagare kan ha gått för fort fram ibland, och kanske tog man inte alltid tillräcklig hänsyn till omständigheter som talade emot Quicks skuld. Det är i så fall inte bra, men det var mänskligt i den utredningssituation där de befann sig. De trodde på goda grunder i allt väsentligt på Thomas Quick. Försök tänka dig in i att du själv hade varit polis, åklagare eller advokat i den situationen."

- JK Göran Lambertz, Aftonbladet Debatt.

Jag har alltid varit intresserad av olösta brott, mysterier eller olika slags konspirationsteorier. Jag finner ett bisarrt nöje i att se saker från olika perspektiv. Då jag för några år sedan sett dokumentären Loose change så ringde jag en vän och berättade att jag ansåg den intressant. Vännen ifråga fick något jävla psykbryt och slängde luren i örat på mig. Sen kom mail om att hon var "besviken att jag av alla människor trodde på tomtar och troll". Då jag skriftligt förklarade att jag sagt att jag tyckte den var intressant och aldrig påstått att jag trodde på det så blev saken bara ännu värre.

"scenario:
”En man blir skjuten i bröstet och faller till marken och dör. Innan han landar slår han knät i marken.”
Tror du att mannen dog av skottet, välkommen.
Tror du däremot att han dog av skrapsåret på knät kan du ta dina konspirationsteorier och gå din väg. Jag har inget nöje att diskutera idiotier, det kvittar om en ”sårentusiast” påstår i en timme minuter att Bush tjänar pengar på att mannen dog eller att Bono planerat attacken i flera månader. Tack och hej."

Jag har alltid vetat var jag har mig själv. Jag bryr mig inte mycket om ifall folk är besvikna på mig, sålänge jag själv inte är det, och jag är för jävla bra för att sänka mig till dagisnivå. Så jag slutade svara på hennes mail, jag lät bli att kommentera hennes idioti. Och då slog det slint. Hon föreslog att hon skulle ta sig ner till Landskrona så vi kunde göra upp öga mot öga. Detta leder osökt till ett av mina andra intressen. Folks märkliga jävla beteenden.

Jag tycker inte om Göran Lambertz, Justitiekansler. I debatt från 25/9 som handlar om "Styckmordet" så utspelas det här ungefär 18 minuter in i programmet.

"Sitter du inte på två stolar? Å ena sidan sitter du här, för fem minuter sedan, och säger att det finns sådana skäl nu att göra om en rättegång, i det här fallet. Å andra sidan, när det blir skadeståndsmål i Attunda tingsrätt, då ska du företräda staten och säga: Nej, här har inga fel begåtts. Det blir ju fullständigt schizofrent." -Janne Josefsson.

"Det är svårt att förstå för människor." -JK

Okej? Med risk för att få fler mail om att göra upp öga mot öga så... Är det lättare för hundar att förstå? Vad är Göran för något? Gud? Jag är ingen doktor, däremot tog jag hjälp av wikipedia för att få förklaring på JKs uttalande.

*Grandios personlighet är en personlighetsstörning och en psykologisk term, som bl.a. används om seriemördare (Quick sägs vara just seriemördare), som anser sig stå över lagar och mänskligheten. Det är inte ovanligt att någon med grandios självbild anser sig ha gudomliga egenskaper.
*Storhetsvansinne (megalomani, i psykiatrin ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en starkt överdriven uppfattning, och ofta helt falsk bild, om sig själv och sin roll. Ett känt men schablonartat exempel är den patient på en psykiatrisk vårdinrättning, vilken tror sig vara kejsar Napoleon.
*Hybris är överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne.
*Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati. Denna patologiska narcissism skiljer sig från den naturliga narcissismen vi alla bär på, känslan av att vilja vara omtyckt. Personer med denna störning utmärker sig genom krocken mellan två motsatta självbilder - den idealistiska bilden av sig själv som storslagen och grandios, gentemot känslor av skam och självhat. Narcissistisk personlighetsstörning behandlas vanligtvis med psykoterapi.(Psykoterapeuten Birgitta Ståhle kanske kan hjälpa?)

Sedan har vi debatt från 16/12 som handlar om Thomas Quick. Här får vi bland annat möta Advokat Pelle Svensson som för ett par år sedan skickade en rättslig utredning om Quickmålen till Justitiekansler Göran Lambertz. Pelle anser att JK bör avsäga sig sitt arbete och kommer med konkreta anklagelser mot JK och JK svarar att "bevisningen är bedövande". Programmet avslutas sedan med att JK säger "Pelle säger mycket dumma saker." och det sista man får se är en hånflinande justitiekansler.

Dagisnivå. Hurra! Det här är snubben som ska se till att vårt rättväsende fungerar. Jag föreslår att, om det visar sig att Quick inte begick alla morden eller något eller att rättväsendet inte fungerat korrekt, vår Justitiekansler avgår jävla genast och sedan får pröjsa iaf de senaste två årens skadestånd ur egen ficka, alternativt placeras bland andra pajkastande femåringar på dagis. Och när det gäller "den bedövande bevisningen" så skriver vår käre JK idag i aftonbladet (första länken i denna blogg) att: "Jag vet inte sanningen. En möjlighet kan vara att Thomas Quick är skyldig till några av morden men inte till alla."

Fantastiskt. Så om man har flera domar så innerbär det inte att rättsväsendet bör granskas om några av dem är fel? Innebär det då också att det är okej att en eller ett par av åtta dömda mördare är oskyldiga? Eller hur fungerar det där egentligen?

Jag har de senaste dagarna maratonkollat mig igenom tre säsonger av Heroes. Serien där vanliga människor får olika förmågor. Och appropå att "det inte finns tillstymmelse till stöd för att de skulle ha försökt lura domstolarna och allmänheten att tro att Thomas Quick var skyldig till brott som de inte själva var övertygade om att han hade begått" så vågar jag tro att Jonny Farebrink är förebild för tv-seriens egen Hiro Nakamura. Karaktären Hiro kan nämnligen förflytta sig i tiden, vilket gör att han kan befinna sig på två platser samtidigt. Liksom Jonny Farebring. För om Polis, Åklagare och Advokat var övertygade om att en snubbe som har vattentätt alibi samtidigt kan nämnas 26 gånger som medhjälpare i en dom, så ser jag ingen annan förklaring. Grattis Sverige, vi har en livs levande Hiro Nakamura i vårt avlånga land. Och inte bara det, här finns flera av karaktärerna från serien. Rollfiguren Matt Parkman kan ändra folks tankar och höra vad de tänker. Liksom Thomas Quick. Så måste det vara. Glöm allt om ledande frågor och matande av information från värt älskade rättssystem, Thomas har förståss hört vad de tänkt efterhand och därav kunnat veta. Och att "De trodde på goda grunder i allt väsentligt på Thomas Quick" beror naturligtvis på att Quick manipulerat deras tankar, fått dem att tro så. Man kan kanske tycka att det räcker så, men Sverige har ytterligare bidragit till den populära serien. I tredje säsongen har någon tagit Hiros minne, han är plötsligt en tioåring fast i en 28-årings kropp. Han kan fortfarande resa i tiden. Så han reser tillbaks för att träffa sin mamma. Fast igentligen åker han för att rädda världen och allt det där, men kolla serien själv om du vill ha en ordentlig koll på det. Oavsett. Ishi Nakamura, Hiro´s mamma, kan heala folk och efter att ha rört vid Hiro´s huvud så har han återfått sina 18 saknade år. Källan till den här karaktären måste vara psykoterapeuten Birgitta Ståhle. I serien återfinns också en konversation mellan Nathan, snubben som kan flyga, och den elake VoodooHäxdoktorn Samedi.
Nathan: -I'm not gonna let you do this!
Samedi: -You? You are just a man. And I am their god.
För er som inte hängde med, låt mig påminna er om uttalanden som: "Det är svårt att förstå för människor"

Jag har svårt att förstå hur en justitiekansler kan få yttra sig om bedövande bevisning och sedan lista tre saker som talar för att Quick är skyldig och lika många som talar för att han är oskyldig. Jag kan inte begripa hur han har rätt att försvara polis, advokat och åklagare som uppenbarligen har begått misstag. Jag förstår inte alls det svenska lagomtänket i hans uttalande om att alla kan ha delvis rätt om Quick är skyldig till vissa mord men inte till andra. Om Quick dömts skyldig till ett mord som han är oskyldig till så har JK misslyckats. Det är det enda jag ser.

Och att säga att: "Men det bör framhållas att det i varje fall i princip är mindre allvarligt om rättsväsendet fäller en oskyldig person som erkänner och vill bli fälld, än om det dömer en oskyldig som hela tiden förnekar." måste vara bortom alla skalor av idioti. Får man vara JK och säga så? Vad är nästa steg? Att det är bättre att en dör än tio? Och Herr JK, låt mig förhelvete påpeka att om man fäller en oskyldig så går det fri en skyldig!

"Det är också lätt att få för sig att allt är svart eller vitt." Detsamma gäller i Heroes. Det är svart eller vitt, men plötsligt ändras det, rollerna kastas om och bovarna blir hjältar och vice versa. Och jag finner ett visst nöje i att, de som i den här bloggen har inspirerat till karaktärerna i serien nu tycks sig inspireras av serien. Plötsligt blir "hjältarna" bovar och tvärtom. För visst är det lätt att få för sig att allt är svart eller vitt. Svart eller vitt.

Det handlar inte längre om ifall Thomas Quick är skyldig eller ej. Jag tror att stora delar av befolkningen har släppt den frågan. Att Thomas är en farlig människa med stort vårdbehov är glasklart. Debatten går inte ut på att släppa lös honom. Numera handlar det om rättsväsendets beteende. Och fler än jag ifrågasätter om huruvida JK borde fått sparken för länge sedan.

För att han är skyldig, till att behöva avgå, talar enligt min mening i huvudsak detta:
1. Han har en rumpa, men tar upp två stolar.
2. Han undviker att svara på frågor och de som svaras på motsäger varandra.
3. Han försvarar rättsväsendet samtidigt som han "i sin mening" säger att de gjort fel.
4. Och för att använda hans egna ord om Quick så: Lyckas han "framstå som skyldig genom att kontinuerligt anpassa sin berättelse och sitt agerande till vad som behövdes för att han skulle bli trodd."

[paw rikh-titt?]

2008-12-18T17:30:00.002+01:00

I flera dagar har jag planerat att dra iväg och införskaffa den sista av alla julklappar. Mitt rätt tragiska måeende har lyckats sätta styltor i däcken för det, och idag lyckades på någotvis bli den allra sista dagen att göra det på, eftersom jag nu bestämt att det skulle göras. Jämfört med alla andra dagar, de jag inte utnyttjat till att införskaffa den där mojängen, så var nog den här värst.

Efter en halvtimmas vaknande, funderande, tvekande och allt annat så begav sig jag och min ångestfyllda ickekoffeinpåfyllda kropp iväg till bussen. Jag hittade en plats längst bak av fordonet och slog mig ner. Till saken tillhör att jag brukar stå på bussarna. Och vid de tillfällen jag sitter så är jag först med att resa mig för barn, äldre, morsor och så... Men idag var det alldeles tillräckligt bemödande med uppgiften att ta sig genom halva Malmö för att införskaffa vad som tänkts ut.

Så där sitter jag, med ett sprängande huvud och ont i hela kroppen. Halva jag förbannar att jag inte bara struntade i det, medan den andra delen av mig ger sig fan på att uthärda och faktiskt bli lite nöjd över att ha klarat av uppgiften. Då kommer det en man på 60-70 år. Han har gått genom hela bussen medan den kört och tagit sig längst bak i fordonet. Han är förvisso äldre än mig, men långt ifrån lastgammal. Och då han väl komit riktigt nära så blänger han mot mig och suckar! Vaffan?

Han har alltså tagit sig förbi ett (jag vet inte hur många säten där är i bussarna) 30-60 tal personer, men ska tvunget låta sin jävla frustration gå ut över mig? Som om jag inte har fullt jävla upp med att lyckas hålla ihop mig själv och min vardag helt utan honom och hans jävla behov av att ta ut saker över andra? Och kanske var det bristen på kaffe som slog över, men jag vägrade iaf att släppa hans sura blick och dramatiska suckande.

"Ville ni något?"
"Jag tycker det är dåligt att folk inte kan lämna plats åt äldre."
"Jaha... Och det kände du att du skulle meddela mig? För jag sitter här med en knäskada och en utmattningsdepression och på det har jag en oförklarlig huvudvärk, men visst skulle jag väl kunna lämna plats åt er om ni bad lite vänligt!"
"Behövs inte. Jag ska av nästa hållplats"

VA!

Folk brukar vara dumma i huvudet, men att vara det helt jävla i onödan?

Väl framme så har butiken naturligtvis inte längre de saker jag tänkt köpa i sitt sortiment. Helt fantastiskt. 20 minuters bussresa, 94 hostande personer, åtminstone en jubelidiot för att få inse att jag borde stannat hemma? Efter en stunds letande hittar jag iaf liknande saker och får, om en lite bitter, nöja mig med dem.

Innan jag ger mig på att åka buss igen så går jag inom Tasty House och tröstköper ett kilo nötter. Och sen är det dags igen. Väntar på bussen, bussen kommer, bussen släpper av folk, bussen står still, bussen öppnar inte framdörrarna och jag liksom bara står där och fattar inte vad som händer. Busschauffören vinkar bakåt och jag tolkar det som att jag ska ta bussen bakom. Problemet med det är att bussen bakom är en 2:a och jag fetvägrar ännu en dag vilse i Malmö. Och bussen står kvar. Bakdörrarna öppnas igen, ingen går av så jag tror att jag fattar att chauffören av någon anledning inte kan öppna framdörrarna. Så jag traskar på bussen. Och får höra: "Ta bussen bakom!"

VA!

För att vara chaufför måste han ha ovanligt lite jävla lokalkännedom. Tillochmed jag har koll på att tvåan inte tar mig dit sjuan gör. Och bussen jag precis klivit på är inte full, han har precis droppat ett tjog bacillspridare. Men okej. Jag går av. Ställer mig och väntar tio minuter till nästa jävla sjua dyker upp. Och när bussen väl kommer och folk börjar trängas sådär som bara folk gör, så kommer en man fram till mig och frågar om den här bussen går till vaddetnuhettesomjaginteallsvet.

Vad är det med mitt utseende som gör att folk tror att jag har lokalkännedom oavsett var jag befinner mig? Jag är ALLTID vilse! Jag mumlade något om att jag inte visste och plötsligt skulle mannen berätta att han minsann var från Göteborg och att det inte var så lätt och att han hälsade på bekanta och ditten och datten. Mitt tålamod tog slut redan innan jag släpade mig upp ur sängen idag jag ville inte alls höra hans livshistoria. Alls.

"Ja? Själv är jag från Uganda, hur ska jag veta?"

Jag tror inte han trodde mig. Snarare fick han nog för sig att jag var galen. Han var den ende som ställde sig bakom mig i kön, och han var noga med att sätta sig långt fram i bussen och inte titta åt mitt håll. Fantastiskt effektivt.

[faar awt hell-veh-teh]

"Ha ha ha bless your soul...

2008-12-08T02:19:00.003+01:00

...You really think you're in control?

Nu börjar klockan närma sig fyra månaders sjukskrivning för min del. Under den tiden har jag lämnat prover vid tre tillfällen, röntgats en gång, träffat husläkare tre gånger, akutläkare vid ett tillfälle, psykolog fyra gånger, psykiatriker ehm fem eller sex gånger, gynekolog en gång och fått en tid till en sjukgymnast. Och sen får vi ju inte glömma mötet med försäkringskassan. Jag har också fått utskrivet en medicin som gjorde mig tokdålig och sex andra mediciner som gjort varken till eller från.

Jag har lyckats glömma min väska, med mobil, plånbok och digitalkamera, och härromdagen lyckades jag även med fiaskot att glömma min insulinpump. Att jag är känd för att gå vilse är sin sak, men att jag glömmer annat är inte likt mig.

Så i fredags travade jag in till min psykiatriker och bad om en demensutredning. Hon log mot mig och frågade om det gick bra om jag fick lite parkinsonmedicin istället. Det där leendet hjälpte nada innan hon fått ur sig att hon inte alls trodde jag hade parkinson, utan tänkte att det kanske skulle kunna få bort min huvudvärk. Och när hon sedan visade sin klotterlapp om hur hon skulle förklara det för mig och sådär så var hon förlåten för sekunderna av skräck som hade infunnit sig i mig. Frid och fröjd... Tills Donnan, som förövrigt är en suverän läkare som bryter kraftigt på ryska, börjar prata om kontraströntgen och någonting om diffusa grejer som inte upptäcks på den röntgen jag varit på och att hon misstänker att jag kan ha en skada i hjärnan.

Skada i hjärnan. Skada i hjärnan. Skada i hjärnan.

Jag har en seriös skada i hjärnan. Min hjärna är kvar på det där rummet flera dagar efteråt. Den kör ett skräckfyllt mantra av hennes ryskbrytande uttalande. Skada i hjärnan. Tiden står fetstilla. För mig är det fortfarande fredag, för min hjärna är det domedag. Jag vet inte riktigt hur man bör bearbeta en sån sak. Jag vet inte vad som förväntas av mig. Jag vet inte vad jag förväntar av mig. Ska jag psykbryta på riktigt? Såhär 60 timmar efter beskedet så har det bara kommit några snyftningar, en jävla massa tankar, rädsla och så, men bara enstaka små tårar. En förbannad massa frågor, som ingen kan svara på utan den där röntgen. Så... God Jul och gott jävla nytt år liksom.

Jag vet inte hur länge jag ska vänta på den. Men det här väntandet suger. Fast å andra sidan är det ju förståss fortfarande fredag i min hjärna, så vaffan...

Och apropå tabletterna jag fick, så har inte heller de hjälpt. En av biverkningarna var dock "Paranoia (tex överdriven oro för sin hälsa)".

Kom igen! Jag är 27 år och knaprar parkinsonmedicin och har precis fått veta att jag misstänks ha en skada i hjärnan, Jag behöver väl för fan inga piller för att hjälpa mig vara lite orolig?

Är det val nu igen?

2008-11-26T10:49:00.002+01:00

För det brukar ju se ut precis såhär då.
Jag är helt för att det granskas. Helt övertygad om att äldrevården idag är mer fel än rätt. Men vad kommer hända? Fler lagar och regler, och sen är det bra med det? Som läkaren som sa att jag var behandlad för min bihåleinflammation, och därför var jag frisk. Utan att faktiskt undersöka mig eller kolla i journaler. Fantastiskt.

Så till nästa val så blir folk chockade, igen, över att de nya lagarna inte efterföljts. Heja Sverige och dess invånare.

Ni kan skriva hur många lagar ni vill. Problemet är inte lagarna. Problemet är att de som jobbar inom vården har kört fast. De ser inte människorna bakom sjukdomarna längre. De är härdade, utarbetade, ser inte trädet för all jävla skog. Och de som eventuellt kan göra nån skillnad, vikarierna, som fortfarande ser människorna bakom sjukdomen, de blir överkörda, kallas okunniga och naiva.

Så ge fan i allt vad militärtjänstgöring heter. Vad har vi för nytta av att lära oss slåss, när vi är sällsynt usla på att plåstra om? Skicka ut ungdomarna i vården. Låt där bli en oändlig variation folk i äldreomsorgen. Då kanske rösterna hörs? Då kanske nån lyssnar? Och placera för fan om folk efter ett par år. Det är fantastiskt hur nya väggar ger en ny verklighet, hur man ser sitt eget beteende på ett annat vis då man slipper sitta fast i samma sörja dag ut och dag in.

De dagar som flyter smärtfritt...

2008-11-21T15:51:00.002+01:00

...kan man feträkna med att något kommer gå fetfel.

Dagen innehöll inga som helst problem förrän jag stod på en öde, mycket snöig och kall, tågstation i landskrona vid tvåtiden. Tåget brukar gå elva över, eller det gör iaf det alla andra timmar än just klockan två. Så, med 22 minuter till godo traskar jag in på ica, istället för att handla när jag väl var framme i malmö.
Efter 6 minuter hade jag fiskat ihop allt på listan och begav mig till kassan. Och där är en donna framför i kön som ska köpa broccoli, och snubban i kassan vet inte var den kostar. Så hon ringer hela butiken och håller på som fan. 26 minuter över två har jag fått betalat. Lönt att springa? Nej.
Men då jag går till väntsalen för att kolla när nästa tåg går så ser jag att där står fullt med folk på perrongen. Tåget var hela tio minuter försenat, och jag var nöjdast i stan.

Väl i malmö, framme vid bussarna står en blå buss. I rutan står det sju. Så jag hoppar på, sätter mig att åka baklänges och är helt nöjd med att där finns mycket plats för mig och min ryggsäck. Efter nån hållplats ser jag Panduro, och tänker för mig själv att det är förbannat märkligt att jag inte noterat det tidigare... Och shit vad man ser allt annorlunda då man åker baklänges liksom. Sen ser jag en byggnad jag känner igen, och all eventuell oro över att vara fel försvinner. Därefter känner jag igen mig fullständigt. Jag åker förbi en kinarestaurang där jag och Kung Keso käkat. Och det är så jävla fel det kan bli. Så jag plingar, plingar, plingar, konkar på mig väskan och ger mig ut i ett mycket grådassigt, snöigt och kallt malmö. Totalt jävla vilse. Blänger på bussen och ser att det står 32F uppe i lamprutan. Kollar ner på förarfönstret och där står inte F någonting, utan 7. Jävla lureri.

Nåja, jag går och går och går och får ont i fötterna, och svär, och förbannar att jag inte tog på mig underställ - som mamma sa åt mig att göra, sen snörvlar jag och funderar på att ringa Kung Keso för lite vägbeskrivning. Kommer på att han har föreläsning och tar upp mobilen för att skicka ett sms, varpå jag inser att jag inte kan skicka något, eftersom min väska blev borttrollad i lördags, telefonen är fetny och hans nummer inte existerar där. Har jag det i huvudet? Nej. Borde jag? Ja.

Och efter en massa promenad hittar jag till värnhem, tar sjuan, frågar chauffören om det verkligen är och allt det där. Kommer hem till Kung Keso och ungarna, bara för att inse att alla ägg är slut, och att jag lik förbannat måste gå ut och handla.

I'm so scared that I'll never get put back together...

2008-11-20T23:28:00.003+01:00

Tja... Jag hade nog dragit ut det med en massa svammel om jag själv skulle förklarat hur det känns. Med att inte riktigt vara som man brukar/borde/är van vid och så. Men den här beskriver det svammellöst suveränt.

What!

2008-11-13T01:11:00.003+01:00

Jag förbokade wow-uppdateringen på ginza. Ginza var så trevliga att de levererade paketet idag. Lillebror blev apglad att få sitt exemplar sådär innan releasen.
Och jag, jag blev helt förbannad över att min dvdläsare plötsligt fått för sig att den var enbart cdromläsare och därför inte alls tänkte installera något wrath of the lich king på min burk. Den ville inte ens visa shrek. Så det bråkades en stund, sen ringdes Kung Keso. Och efter en del tester så lades telefonen på med ett: "Nej, jag skiter i detta och går och lägger mig istället".

Men eftersom min dag startade på ett dåligt vis, så hann jag inte ens ta av mig strumporna innan jag bestämde mig för att fan ta kontrollen över situationen, eller dvdspelaren då...

Och efter en massa meck så lyckades jag till sist lokalisera rätt jävla drivrutin på hells hemsida. Och där stod det att drivrutinen var "urgent" för ett ÅR sedan!
Var finns alla mail om den saken? Varför har jag inte informerats om det? Och hurihelvete vore det om de kontaktade sina kunder och förklarade att dvdmojängerna skulle få för sig att vara cdmojänger om man inte uppdaterade? Hell!

Men det funkar juh nu iaf...

Tre favoriter...

2008-11-09T00:48:00.002+01:00

Fuel - Bad Day

REM - Bad Day

Daniel Powter - Bad Day

Och jag...
Jag har haft en bra dag idag. Faktiskt.

Mode i parken.

2008-11-06T11:02:00.002+01:00

Depeche Mode kommer till parken nästa sommar.
För att få se detta spektakel får man pröjsa nånstans mellan 395 - 650 danska små kronor. Jag är dåligt insatt i vad danska pengar är värda idag, men jag kan fan räkna ut att det är ett jävla klipp att istället pröjsa 695 svenska spänn, ta en bil/buss/tåg/cykel till arvikafestivalen, se dem där och ett helt annat gäng artister också.

Heja Arvika, det där rodde ni fan hem.

Coma.

2008-10-23T00:46:00.004+02:00

Jag har en 1*1meter, svartvit, tavla ovanför sängen som en vän målat åt mig. Förutom alla Tintin-tavlor, som jag målat, så är det den enda "idolbild" som existerar här (borträknat alla jävla speglar och inramade bilder på mig). Den föreställer Slash.

1993 hängde, till mammas förfäran, en 2*2meter "Spaghetti Incident"-poster på min vägg.
Min första skiva var en liten cd-singel med NKOTB. Jag fick den av min storebror. Den första jag köpte var "Lies". Och just det, med Guns N' Roses.

Jag får fortfarande rysningar i hela kroppen av "Civil War", slänger igång "Estranged" de fåtal gånger jag ogillar min ensamhet, deppar järnet till "Don´t cry" och "November Rain", känner mig barnsligt trygg till "Sweet Child of Mine" och kan ibland hitta lite tålamod om "Patience" spelas. Jag skulle ljuga om jag påstod annat än att Guns n´Roses är mitt favoritband.

Och jo... Nu snackar jag juh om låtar från 90-talet. Men... De har gett så förbannat mycket mer. Gn´R öppnade mina ögon för Blind Melon, (och deras "Mouthful of Cavities" går inte av för hackor)efter att jag sett deras sångare i nån video. Matt (trummisen) lirade med The Cult, som också är ett grymt band. Sen var där juh Slash´s projekt. Slash´s Snakepit och inte minst Velvet Revolver. Jag skulle vilja skriva något halvsött om Gilbys och Izzys soloprojekt...

Nej. Det går inte.

Och ja... Förståss skriver jag nu detta eftersom det släppts en singel idag. Efter 14 år. Jag kan inte påstå att jag älskar den. Jag tänker inte heller påstå att jag förväntade mig att jag skulle göra det. Inte heller är jag besviken.

För en stund fick jag vandra tillbaks till en tid då allt inte var så besvärligt. Då det fanns mer än en bra låt på varje platta. Till en tid då man slapp vara vuxen, mer än då man ville vara det. Då det var föräldrarnas problem att bekymra sig för matlagning, ekonomi och framtiden.

"Hey you caught me in a coma
And I don't think I wanna
Ever come back to this...world again
Kinda like it in a coma
'Cause no one's ever gonna
Oh, make me come back to this...world again
Now I feel as if I'm floating away
I can't feel all the pressure
And I like it this way"

Natti.

Jaha?

2008-10-21T00:59:00.001+02:00

Och jag ville bli polis, men det fetsket sig med diabetes.
Ska jag kontakta aftonbladet?

Rumpfixerad astronaut.

2008-10-21T00:34:00.005+02:00

I helgen spenderade Kung Keso en massa tid med topphöljet av avföringspartier.
Först lillebrors flickvänish´s.

Sen såg det ut ungefär såhär, i drygt en arbetsdags tid.

Slutresultat.

Och den här rumpan lirade wow istället.

Jo, men...

2008-10-15T13:53:00.002+02:00

"När man är sjukskriven får man bara 80% av lönen."

Om alls, det vill säga.
I slutet av förra månaden fick jag 80% av 4 dagars lön. Plus 10% av resten av månaden. Detta levererades av mitt arbete. Av försäkringskassan fick jag nada, för de har sex veckors handläggning. Så denna månaden har levts i absolut pengabrist. Hyresvärden fick telefonsamtal om att hyra dessvärre inte kunde levereras i tid, och eftersom jag annars är mönsterbetalare så godtogs det. Härromdagen ringde jag min far och bad att få låna ett par femhundringar, för att kunna hämta ut mediciner, köpa mjölk och ta mig till malmö. Livet som sjukskriven suger mer än bara sjukdomen.

Och då jag idag loggade in på banken så såg jag att mina pengar faktiskt hade kommit från försäkringskassan. Yay! De hade tillochmed snabbat på sina sex veckor med två. Helt otroligt. Däremot får jag tydligen pröjsa de två veckorna med min lön. För de har bara satt in 16 dagars ersättning. Så, ja... 80% av två tredjedelar.

När du är sjuskriven får du först leva på ingenting. Och under tiden kan du roa dig med att bekymra dig om att överleva och vakta brevlådan från inkassokrav. Därefter får du leva på 70% av 67% och så kan du drömma om att detta hjälper dig i din utmattningsdepression. Heja Sverige.

...

2008-10-14T03:18:00.001+02:00

Och bara så att folk vet...

2008-10-13T16:42:00.000+02:00

Så är Tintin fortfarande den enda seriehjälten för mig.

Å ArneVäggen åsså...

2008-10-13T16:40:00.002+02:00

Och vuxenpatrullen målade spindelmannen.

2008-10-13T16:36:00.003+02:00

Hela truppen stylade dörrar.

2008-10-13T16:28:00.005+02:00

Anslagstavla...

2008-10-13T16:24:00.000+02:00

...med tillhörande whateverkrukor.

Herr och Fru Pepparkaksformar på seriestripar.

2008-10-13T16:20:00.001+02:00

Om man ger...

2008-10-12T19:30:00.002+02:00

...mer än vad man har, så går man säkerligen i konkurs.

Det handlar inte om att skuldbelägga någon. Alls.
Snarare är det en insikt om att jag förnekat hur jävla dåligt jag mår.
Och insikten fetsuger.
Jag vetifan hur jag ska lyckas må bättre. Känns rätt hopplöst just nu.

Så var det då.

2008-10-02T12:06:00.002+02:00

Jag tänkte, så småningom, avlägsna mitt konto på lunarstorm. Jag har inte skrivit något där sedan den här bloggen startades. Däremot finns det tio års dagboksinlägg liggandes där. Så, med jämna mellanrum kommer några favoriter publiceras även här.
Med start nu.

"Allergi!
Tis 16 maj 2006 16:32 (Uppdaterad Ons 17 maj 2006 20:56)

Inte nog med att det är pollen vart man går i världen nu, nej, man ska bli förbaskat prickig av solen med och dessa två allergier ska givetvis spä på den vanliga pälsdjursallergin. Tror ni det räcker med det?
Inte en chans.
I lördags då jag jobbade snackade en arbetskamrat om en polare till henne som hon trodde att jag skulle passa bra ihop med.
Värt ett försök, tänkte jag.
Jag träffade denne i söndags. Drack kaffe, snackade.
Och han följde mig hem till dörren.
Trevligt.
Tio minuter senare ringer han och frågar om vi ska se film.
Nej! Det ska vi inte göra. Jag kom nyss hem liksom.
Dagen därpå, igår alltså, träffas vi igen. Dricker kaffe, snackar. Jag förklarar att jag inte är intresserad av något förhållande, att jag är förbannat nöjd solo, att jag har för vana att köra över folk utan egen vilja. Han säger att han förstår och jag är helt nöjd med mig själv. Därefter undrar han om jag ska följa med och passa min arbetskamrats barn; "För det är juh lika bra de vänjer sig vid att vi kommer bägge två"

Fy fan. Inte! Svaret blir återigen: "Jävla NEJ!"

En timma efter att han försvunnit så ringer han. Undrar om jag ska med ut och promenera. NEJ! Jag ligger och vilar, mår inte bra, vill inte, har annat för mig. NEJ!!
Tio minuter efter samtalet dyker han upp på msn med frågan: "Är du där?"

Klockan sju i morse kom ett sms där han undrade om vi skulle ses idag.
NEEEEEEEJ!!!!

Klockan tolv började jag jobba. Förklarade för min arbetskamrat att det inte finns en chans i helvete att det kommer bli något av det där. "Vill jag ha en svans köper jag en valp!" Nu ska det bara klargöras för denne svårfattade människan.

Och ja, jag är fan allergisk mot folk som inte fattar ett nej. Oerhört så. Ska bli intressant att se hur starka ord som behövs för att det ska kopplas i den hjärnan.

To be continued...

Det behövdes inte rytas så där förfärligt mycket. Efter att ha fått läget berättat i KLARTEXT lovade han att han inte skulle höra av sig och att all eventuell (Läs:NEJ!) kontakt fick ske från mitt håll. Bra.

Idag ringde arbetskamraten och förklarade att även hon snackat med honom och att han hade varit jävligt ledsen över det inträffade. Tro fan det... För nu kan han inte längre dekorera någon jävla sommarstuga i sin lilla fantasivärld. Inga bröllop, gräsliga strandpromenader eller tjutande ungar. Och ingen mår bättre än jag."

"Men det var juh...
Fre 19 maj 2006 21:32

... HELVETE vad folk fattar förbannat illa!
Yes. Mister stalker är igång igen.
Förbannade amöba!
Och säkerligen kommer jag få höra av min arbetskamrat om hur fruktansvärt otrevlig jag är. Well, jag hoppas jag får det, för det skulle innebära att han har fattat.
Han lyckades hålla käften i flera dagar, tre tillochmed. Sen fixade han inte det längre och ett "hej hur är det?" dök upp på msn.
Jag: "Det var fint nyss" (Jag trodde han skulle koppla att det betydde att han sabbade min sinnesstämmning, men icke)
Han: "ja e helt slut" (Jag frågade inte, vad fan fick honom att tro att jag ville veta?)
Jag: (Inget svar här)
Han: "har haft massor i skolan den här veckan"
(Intresseklubben slår volter här)
Han: "Hur har du haft det på jobbet då?"
(Hoppar studsmatta också)
Han: "Vad gör du?"
(Dödar folk med tanken)
Han: "Jag trodde vi skulle kunna snacka här iaf"
(Raseriutbrott nu. Explosion. Jävlar anamma!)
Jag: "Och jag trodde du sa i telefon, sist vi pratade, att all eventuell jävla kontakt mellan oss fick komma från mitt håll! Men det var visst förbannat inte sant va? Har du så förbannat trist liv att du måste lokalisera någon som får dig att känna dig ännu tråkigare? Fattar du inte att jag är förbannat upptagen med att göra ingenting och må bra? Jag har inte tid med dig och ditt ryggradslösa, eländiga, trötta och gnälliga jag. Fatta!"
Han: "Jo, men..."
(Studsa, studsa)
Jag: "Men vadå? Det stavas män och du sänker liksom hela den delen av befolkningen just nu"
(Förbannat nöjd här)
Han: "varför är du så sur?"
(Nä nu jävlar!)
Jag: "För att det är så förbannat orättvist här i världen. Jag får allt: Hjärna, utseende, humor, eget jävla liv och en massa livslust och du får ingenting av detta. Fan vad taskigt. Läs: Jag tycker inte du är skoj, intressant eller rolig på något sätt alls. Bara precis tragisk. Låt för fan bli mig!!!"
Han: "Ska lira diablo nu."
(Kanske att han kopplade! *Hoppas*)
Han: "Ska du jobba i helgen eller?"
(Va? Har han ingen som helst självbevarelsedrift?)
Han: "Jag vet att du ska jobba i helgen"
(Och nu blir det svart. *Hat, hat, hat*)
Jag: "Om du varit här nu hade du suttit så jävla långt in i väggen att du ramlat utanför byggnaden. Fattar du hur jävla skadad du är? Det finns inget intresse härifrån och skulle du någonsin finna såpass mycket mod att komma i närheten av mig någonsin igen så kommer jag utan att tveka avlägsna ditt förbannade jag från den här planeten."
(Det där räckte inte)
Jag: "Och du behöver inte svara något på det där!"
(Mer, mer, mer...)
Jag: "Jag önskar precis bara att det som ser ut att kunna innehålla en hjärna på din kropp får en liten jävla gnista av funktion så att du fattar det här: DRA ÅT JÄVLA HELVETE!!!"
Han: "Ha det bra"
(Jävla mes!)
Jag: "Jag kommer ha det fantastiskt. Jag har det alltid hur bra som helst. Och nu när du försvinner kommer jag ha det ännu bättre"
Han: "Hej..."
(Absolut tystnad)
1, 2, 3, 4 sekunder.
Han: "Jag kommer inte höra av mig igen"
(Spååååån!)
Han: "Bara så du vet det"
(Seglivade jävla toffel!)
Jag: "Du, ge för fan upp! Jag vet att du tycker jag är en jävla frän brud, med alla egenskaper du saknar, men inse att du inte har en chans. Jag är för mycket för dig. För bra. För rolig. Förmodligen för snygg och alldeles säkert för intelligent. Och att spela sårad och ledsen kommer du ingenstans med, det kanske fungerar på andra brudar, sådana med samvete... Men det har jag inget! Du gör bara bort dig!"
Han: "Hej då"
(Snälla! Låt det vara över!)
No more.
Killen satte sin status på upptagen.
Jag blockerade jävla genast!

Nån annan som ville vara dryg så in i helvete? =0"

Nä!

2008-09-29T09:52:00.004+02:00

Jag har inte låtit Kung Keso märka mig.
Däremot fick han märka lillebror.

Jag liksom måste...

2008-09-14T00:22:00.000+02:00

Booka Shade - Charlotte.

Bruden i mig, obloggandet och sjukskrivning utan diagnos.

2008-09-13T22:15:00.002+02:00

Om det finns någon, mer än min mamma, som regelbundet läser min blogg och liksom blir bekymrade då jag inte skrivit på länge... Eller... Jag har inte skrivit på länge, för er eventuella människor som läser detta och inte ens noterat det. Och det bekymrade min mamma.

Och där finns väl flera anledningar till det. En av dem är en intressant sjukskrivning. Det åktes ambulans mellan vårdcentral och akutmottagning, togs en förbannad massa prover, sen fler prover och några till. Jag hade bihåleinflammation, vilket förklarade nada av de symptom jag från början sökte läkare för. Och akutläkaren, som förövrigt var hur bra som helst, kunde inte sjukskriva mig, så jag fick dra tillbaks till vårdcentralen en vecka senare. Och den läkaren lär aldrig bli bra på något annat än att trampa på folk. Hon skickade mig hursomhelst till en psykolog, som förklarade mer än vad alla prover i världen lyckats med. "Det du beskriver, låter för mig, som att du är utbränd." Tack! Så vad gör man åt det då? Jo, man får en tid till en psykiatriker. Fast jag fick förståss två. En från en psykolog, som inte alls förstod vad jag gjorde hos henne, och en från läkaren på akuten, som var övertygad om att jag var sjuk, dock inte fysiskt.

Så, jag är sjukskriven, är tröttast i stan och lever i lalaland.

Sen har Kung Keso återvänt till sin håla alldeles i närheten av metropolen jag bor i, så en hel del tid har tillbringats där.

Och nu är jag alldeles allena med mina två monster. Idag har jag sovit, igår likadant och allt är förfärligt trist och tråkigt och tröttsamt sömnigt... Så bruden i mig beslöt sig för att byta frisyr igen. Håll i dig mamma! På något vis fick jag för mig att en ny frisyr skulle få mig att må bättre. Jag mår inte bättre. Dock ser jag bättre ut. Alltid något, förståss blev jag förvånad - trodde inte det var möjligt liksom.

Det här med folk - igen.

2008-08-29T16:11:00.003+02:00

Jag fick ett mail. Igen.
"oki, orkar inte läsa om dej,,men hej ändå="

Om man inte pallar läsa om folk, så kanske man inte bör skicka mail? Om det nu är läsandet som är så jobbigt liksom.

Och jag svarade, förstås...

"Jag pallar inte höra av dig, så jag mutade datorn."

Jag har byggt lego - oxo.

2008-08-26T00:26:00.004+02:00

Heh... tja, tavlan säger en massa, om man var med.

Är sjukt nöjd med den väggen.

Ja, jo... Det är en taklampa. Och den tillochmed lyser.

Om plaskrobot ändå bara väntar, väntar, väntar...

2008-08-25T14:41:00.005+02:00

Vad åt du till frukost?
Nada, jag skulle vara fastande för provtagning.

Vilken färg har din dator?
Silver/svart. Skitflashigt.

När var du arg senast?
Nyss.

Ditt bästa minne från skoltiden?
Vilkensomhelst av dagarna jag inte var där.

Ditt sämsta minne från skoltiden?
Heh... alla dagar jag blev tvungen att sitta inlåst med resterande nötter i klassen.

Yoga eller löpning?
Yoga.

Vilka tidningar läser du regelbundet?
Eh... ett gäng .se och så.

Favoritkaraktär i deckare?
Gunvald i Beck.

Teveprogram du aldrig missar?
Finns nog inget.

Vem är du avundsjuk på?
Djuren, de verkar så bekymmersfria.

Din bästa revansch?
Jag lever för det där. Har fått flera riktigt bra utan att anstränga mig så mycket.

Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Samma Donna. Den som inte stod för vad hon sagt och sedan ångrade sig när jag hittat bättre jobb.

Mat du aldrig någonsin kommer att äta?
Isterband - ever again.

Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Paolo Coelho, tror jag.

Kaffe eller te?
Kaffe! Mycket. Ofta. Riktigt. Gärna i sällskap med nån som druckit låtsaskaffe en längre tid.

Skostorlek?
39-40

Hur ofta är du på Ikea?
Inte ofta, längre. Jag slänger fortfarande mycket därifrån.

Vad blir ditt namn baklänges?
ettolrahc

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?
Jag föddes där och har fortfarande bara permissioner mellan varven.

Platt eller lockigt hår?
Humörsbaserat.

Vad gör du när det regnar?
Trivs.

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Absolut.

Vem ringde du senast?
Pappa.

Har du haft vattkoppor?
Japp, kli, kli, kli och allt det där.

Första sporten du gick på?
Fotboll. Jag är inte lika lättlurad längre.

Hur gammal har du tänkt bli?
Lite äldre än såhär.

När åt du senast en fiskbulle?
Oh... 99 nångång tror jag. I Haninge.

Vad drömde du inatt?
Att jag var vilse nånstans, hade tider att passa, inte skulle hinna och så var jag hungrig.

Kan du gå ner i spagat?
Lätt inte.

Vad åt du senast?
Råa popcorn, på burk!

Höga eller låga strumpor?
Låga.

Vad är du mest rädd för i hela världen?
Folk.

Har du varit kär i en kändis?
Nej. Attraherad: Ja.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
Jag läser allt.

Vad har du för färg på ditt påslakan?
Vitt/beige/nougat.

Vad ska du döpa dina barn till?
Vilse och Psycho. Blir nog inga andra bäbisar här.

Är du mörkrädd?
Inte alls. Mörker är soft.

Tänt eller släckt när du ska sova?
Orkar jag släcka? Isf släckt.

Älskar du att sjunga?
Inte lika mycket som att lyssna.

Har du spelat kille i en teater?
Heh! Ja. Jag spelade Jonathan i Rövarna från Kamomilla stad. Och jag var grym.

Sjunger du på toa?
Ibland. Och i köket, på stolar, i soffan, vid datorn, om jag är ensam.

Är du höjdrädd?
Nej.

Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Jag skrattade åt mig själv nyss.

Vad ska du göra NU?
I will do this until tomorrow.

Är du rädd för små svarta kryp med många ben?
De är obehagliga. Definitivt.

Rent spontant, bästa present du kan få?
En snabbare klocka?

Resmål som fascinerar?
Mongoliet. Folk bor sällsynt långt ifrån varandra där.

Förrätt eller efterrätt?
Förrätt. Helst räkor, glasnudlar och mycket vitlök.

Tre saker du alltid har med dig?
Hjärnan, hjärtat och temperamentet.

Den senaste komplimangen du fick?
"du ser helt blasé ut"

Hur gammal är du om fem år?
32

Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Kung Keso/Skype.

Hur lång är du?
175cm utan tuppkam.

Vilken är den senaste filmen du sett?
Tintin: Blå Lotus.

Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Nä. Jag jobbar natt"

Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa.

Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda. Tack och lov.

När såg du senast din mamma?
Tidigare idag.

Vilken ögonfärg har du?
Grön.

När vaknade du i dag?
07:00 + snooze

Vilken är din favoritplats?
Varsom utan idioter.

Vilken plats föredrar du minst?
Folksamlingar. Var de nu är.

Var tror du att du befinner dig om tio år?
Hemma. Där jag bor då.

Vad skrämde dig om natten som barn?
Indianer med yxor under sängen.

Hur stor är din säng?
Bauta.

Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär. Den "tysta, starka typen" enligt dell.

Sover du med eller utan kläder på dig?
Är nåns mamma/kusiner/barn/faster/moster/morbror i samma hus? Inte? Isf naken.

Hur många kuddar har du i sängen?
Typ 11, tror jag. Ska finbädda snart. Måste jag räkna?

Hur många landskap har du bott i?
4

Vilka städer har du bott i?
Laholm, Haninge, Tidaholm, Klippan, Landskrona.

Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Var är jag? Skor ute, barfota i gräs, strumpor all annanstans.

Är du social?
Inte särskilt. Jag trivs bäst i små sällskap, ibland ännu bättre helt solo.

Vilken är din favoritglass?
Cookie dough, Ben and Jerry´s.

Vilken är din favoritefterrätt?
Ehm... Det finns så mycket gott.

Tycker du om kinamat?
Ännu bättre med thai.

Vad dricker du till frukost?
Kaffe.

Sover du på någon särskild sida?
Ja, ena. Beroende på var väggen är närmst.

Kan du spela poker?
Yes.

Tycker du om att mysa/kela?
Beror på sällskapet.

Är du en beroendemänniska?
Jag är lätt beroende av cigg, kaffe och insulin. I övrigt är jag självständig.

Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nej.

Vill du ha barn?
Tror inte det.

Kan du några andra språk än svenska?
Ja.

Har du någonsin åkt ambulans?
Finns det annat att åka?

Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet.

Vad spenderar du helst pengar på?
Lillebror.

Äger du dyrbara smycken?
Några ärvda.

Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Dexter, tror jag.

Kan du rulla med tungan?
Jag kan himla med ögonen.

Vem är den roligaste människan du känner?
Mig själv.

Sover du med gosedjur?
Där finns en hög sådana under sängen. Jag sover alltså på gosedjur.

Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej. Jag har köpt nya små kläder.

Vad har du närmast dig just nu som är rött?
En Buddhasnubbe.

Flirtar du mycket?
Nej.

Kan du byta olja på bilen?
Vilken bil?

Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Polisen i laholm stannade mig flera gånger och undrade om min Cresent Compact var trimmad. Det var den aldrig - inga böter.

Vilken var den senaste boken du läste?
Ännu en jävla natt i Suck City.

Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej!

Dansar du i bilen?
Vems bil?

Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3, Bob Hansson var försenad, året var eh... 2006 tror jag.

Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Tankar om lego.

Vilken svordom använder du mest?
Vaffan! För helvete! Jävlar!

Äger du en iPod?
Nej.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Ingen. Blir nog 9 imorrn.

Använder du flip-flop’s även när det är kallt ute?
Använder jag flip-flop´s när det är varmt?

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Lätt så.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En egen måne.

Har någon någonsin kallat dig lat?
Tror jag inte.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Det har hänt.

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Aimee Mann - I´m with Stupid.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk?
Vanlig. Standard.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Nej.

När var senast någon stötte på dig?
Folk går in i mig hela tiden. Annat stötande ignoreras.

Vad åt du till middag?
Mamma köpte baguette. Jag åt.

Använder du huvtröjor?
Ibland.

Kan du vissla?
Jo.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Nej, deltagande bland en massa folk är inte min starka sida.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Andras illamående? Eller det räknas inte som attraktion?

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Är jag naiv nog att inte tro det? Klart de gör. Folk gör sånt och är dumma nog att lägga tid på att försöka förneka det.

Vilket riktnummer befinner du dig i?
0418

Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja. Mest Tintin, då också.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Livet från den ljusa sidan. (As good as it gets)

Äger du några bandT-shirts?
Ehm... nej.

När flög du senast?
18 juli.

Läser du för skojs skull?
Ja.

Har du gråtit offentligt?
Jag skäms sällan för mina känslor, hur dumma de än är. Ja.

Vilka gör du, önskningar eller planer?
Bägge.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Absolut.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nej.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Vadåför? Är jag ett omyndigförklarat offer?

Kan du kasta macka?
Japp.

Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej.

Vad har du med dig in på bion?
Kung Keso i framtiden. Det verkar viktigt för honom.

Vem var din favoritlärare?
Inte Mats iaf.

Har du någonson dejtat någon av en annan ras?
Jag har suttit på golvet och matat katterna. Räknas det? Picnic?

Skulle du någonsin dejta någon med väldigt mycket tatueringar?
Jag dejtar en tatuerare. =)

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Svenska.

Gillar du att flyga flygplan?
Har jag ett kräkande barn med mig? Tar resan 20 timmar? Isf: NEJ!

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Tankeverksamhet.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv?
Enligt vilka mått mäter vi nu? Har jag dejtat ickefotomodeller: Ja. Har de haft en attraktiv personlighet: Ibland.

Vilken är din favoritdrink?
Likör 43 med mjölk.

Gillar du din boendesituation?
Jadå.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
5-6, helst mer.

Äter du frukost dagligen?
Jag dricker kaffe.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Oftast.

Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej.

Vilken är din favoritfrukt?
Lychee

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Definitivt. Desto fler desto bättre.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ganska.

Tror du på liv på andra planeter?
Vet inte.

Kommer du bäst överrens med personer av samma kön eller motsatta?
Folk är folk, oavsett kön. Jag har svårt att komma överens med sådana.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Storebror heter något på D, jag något på C, tanken var 4 barn, DCBA, liksom. Men lillebror fick börja sitt namn med R, så...

Gillar du senap?
Ja.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Ta dig samman Bruden!

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Sure.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Kapten Haddock. Jag är också vresig och svär en massa.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nope.

Tycker du om att krama folk?
Bara ett fåtal folk.

Skulle du säga att du är trendig?
Inte det minsta. Jag skulle kalla mig fantastiskt utanbehov att följa andras modenojjor.

Om någon som du inte var intresserad av att dejta bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Jag skulle förklara att det är suveränt att ha drömmar, men att det är korkat att sätta mål som aldrig kommer uppnås.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Uma Thurman, säkert andra också som inte imponerade mig.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Ehm... Jag vet att papperskorgarna i chile ser ut som R2D2, så det väljer jag inte. Luke slåss med lasersvärd? Verkar fjantigt. Nån gång råkade jag se säkert två minuter av nån av filmerna, och där var Hubba the butt (?) han såg ut som kakmonstret. Kakmonstret är egoist och står för det, så...

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Their loss. Jag har en fantastisk telefonröst.

Vilka böcker har fått dig att gråta?
Inte nån. Vissa har berört, men aldrig tårfällarmycket.

Tycker du att du är attraktiv?
Jag anser mig vara intressant och kul, så ja.

Vad är du allergisk mot?
Pälsdjur, pollen, getingar, vissa blommor, mögel, hö, viss antibiotika, solen, idioti.

Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förplikterser?
Det finns inte i min värld. Vad andra gör i sina världar får vara deras sak.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Inte alls. Kossor skulle ätit oss om vi smakade som dem. Jag tycker dock inte om att djur behandlas illa då de lever.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Sigmund Freud.

Ibland...

2008-08-24T23:18:00.000+02:00

Kan lego göra mig en aning manisk.

Heldag med förra årets ikeakatalog.

2008-08-23T21:53:00.002+02:00

Vi snackar återvinning nu. Och gratis terapi.

Let´s!

2008-08-22T19:42:00.001+02:00

Hehe...

2008-08-22T08:32:00.000+02:00

Don’t you know you better run, run, run, run, run?

2008-08-21T21:28:00.002+02:00

Är det såhär det ska vara?
Att man, sålänge man ställer upp, blir tagen för given, trampad på och överkörd?
Att den som är villig att hjälpa till ska bli sågad vid knäna?

Jag är körd i botten.
Och naturligtvis finns där fler våningar under mig som kommer uppträda såsmåningom, men de har fan inte byggts ännu! Där finns en tid hos en läkare som väntar på mig och de får säga vad de vill, jag kommer varken bli imponerad eller förvånad. Jag kommer med all säkerhet gråta, för det verkar som om jag behöver det. För varför i helvete skulle tårarna rinna varannan minut annars?

Hjärnan letar förbrilt efter en mening med det här, men i övrigt tar jag det med ro. Jag mår inte bra, det är ett faktum, men hur jag ska komma tillbaks bekymmrar mig inte. Det löser sig nog. Det är vad jag ska komma tillbaks till jag undrar över. För om det bara ska laddas för nästa smäll så vetifan om jag är intresserad.

Jag tänker inte ändra mig ett dugg. Jag tänker gå helt rakryggad med min vägg runt skallen. Jag har meddelat att jag inte orkat. Sagt ifrån och hela operan. Att jag inte skrikit och gråtit må vara sin sak. Att folk inte lyssnar, en helt annan. Jag har inga som helst planer på att ändra mig. Och om det blir på min bekostnad, låt så bli. Jag kan iaf virra runt här med vetskapen om att folk är döva idioter som varken hör eller bryr sig om andra. Och med den vetskapen kommer jag fly människorna ännu mer.

Fy fan!

2008-08-18T14:32:00.000+02:00

Jag hann inte ens dricka upp mitt kaffe.

Nu kan ni dra åt helvete. Med råge.

Hälsonyheter?

2008-08-12T21:43:00.001+02:00

"Hälsonyheter från Netdoktor.se
Brist på D-vitamin ökar risken att dö"

Är inte risken rätt överhängande ändå?

The breakfast club.

2008-08-08T10:49:00.001+02:00

Då vet plaskrobot...

2008-08-08T10:48:00.001+02:00

Allt nerpackat?

2008-08-08T10:46:00.001+02:00

Stairways to everywhere.

2008-08-08T10:28:00.002+02:00

Phone home?

2008-08-08T10:18:00.003+02:00

Bilköp i Chile?

2008-08-08T10:08:00.003+02:00

Ibland är det så jävla svårt...

2008-07-29T02:18:00.002+02:00

...att vara glad.
Att finna någon slags mening med allt.

Jag borde sova, men kan inte.
Jag borde rycka upp mig, men efter många försök har jag tröttnat.
Jag borde hitta ett mål... för morgondagen eller nån dag därefter.

Jag lever inte och jag överlever knappt.

Jag borde skrika mer på läkarna.
Jag borde gräva fram mitt jävlaranamma och gå berserk.
Jag borde inte behöva det.

Det tar för mycket energi ifrån mig.
Läkarnas ickefattande. Min sjukdom, eller plural. Mitt jobb. Nästan allt annat.
Energitjuvar.
Allt känns som krav. Det krävs att jag ska göra ditt och datt. Ingenting görs längre för att det är skoj, det måste bara göras. Ingen tar något ansvar. Inget fungerar.

För en vecka sedan stod två kollegor och diskuterade med varandra. Samtalet blev hetsigare och hetsigare. Och de talade om två helt olika saker. Den ena sa köttfärs och den andra lekstuga. Jag brukade roa mig åt sådant. Folks idioti. Nu tyckte jag bara det var tragiskt. Vad fan är vitsen med att snacka med folk som inte lyssnar? Varför öppna käften om inte öronen är på?

Det finns så mycket fint i världen som vi människor förstör. Jag pratar inte bara om naturen, utan om... eh... allt egentligen. Varandra, känslor, drömmar, förtroenden, hopp, korthus och glassbilar.

Jag måste byta jobb.
Jag måste bort från människor.
Jag måste hitta något som tillför energi.

Det får bli mina mål.

Save me...

2008-07-24T02:20:00.002+02:00

"...take me away to the moonlight
the people around me don't feel right.
What are we doing here?"

Allt är trist för tillfället. Jag blir inte av med den känslan. Jag försöker få tiden att gå men vet egentligen inte varför. Men kanske händer det något imorrn, nästa vecka, nästa år? Det känns som om allt har tappat mening.

Jag ska fixa upp fler bilder från resan här så fort jag pallar.

Here we go again...

2008-07-20T01:54:00.002+02:00

Jag är rastlös.
Och omotiverad.
Jag är uttråkad.
Och det kryper i hela själen.

Jag vill härifrån.
Nånstans.
Till annat, nytt, vadsomhelst utom detta.
Jag vill hitta något att brinna för.
Något som inte svalnar efter en stund.

Jag vill göra något som inspirerar mig.
Ändra, förnya, göra om, göra rätt.
Jag vet inte.
Men det kryper, kryper, kryper...

Nästan! =0)

2008-07-19T21:30:00.003+02:00